I vår dialekt som vi talar här i Närpes (säkert finns det flera dialekter som gör samma sak) så är det självklar att många saker och ting får benämningen "han" och "hon". Men i stället för de orden så säger vi "hande" (han) och "honde" (hon).  Då beror det dessutom på om objektet man menar är nära och längre bort. Precis som "denhär" (då står man förmodligen och håller i objektet) och den där (då kanske man pekar på ett objekt som är en bit ifrån.)  Så det blir liksom.. alltså ska jag verkligen förklara dethär...
Nåja.. alltså längre borta - hande, honde och hede. Här (jag håller i) - hison (hon) , hisin (han) och hitche (det/den här). Krångligt? Nää.. inte egentligen. Det är så självklart för mig och dessa andra i bl.a Närpes.

   Varför krånglar jag på om det här.
      Jag kom nyss fram till att många ord som vi säger med -in i slutet, så får benämningen hisin,/ hande (han)
T.ex. hisin/hande gitarrin (den här gitarren)  och  hisin/hande stolin.   (den här stolen)

      Ska jag försöka komma på ett exempel på hon benämningar?... hmm... (alltså vem spenderar tid med att sitta och läsa sånhär skit?)
      Okej...  hison/honde katton (denhär katten) och hison/honde dören (den här dörren)

    Det återstår bara "hitche/ hede" uttrycket.  Det är exakt samma som den/det. 
Exempel:  Hitche/hede golve  och hitche/hede draperie (det här draperiet)
     

 Nä nu räcker det...  (om jag inte sparar det här inägget snart så raderar jag hela skiten.)

// hälsingar från bil-ankan.