Blev smittad av antingen min bror eller min syster. Så nu är jag sjuk.
Jag har jättesällan feber, men när jag har det så börjar jag oftast yra och "hallucinera" om det är det rätta ordet.

När jag var liten var detta jätteobehagligt. Vaknade ofta gråtandes och gick till mamma för att hon skulle fixa bort alla hemska tankar.
Detta yrande är otroligt svårt att förklara men det brukar kännas som att allt plötsligt spolas upp en aning. Det känns som att allt går hiskeligt snabbt och man börjar känna stress. Minsta rörelse du eller någon annan gör går i dubbla hastighet.
Samtidigt får man en känsla av att allt är så himla tungt. "Ton-tal" radas på sätt och vis upp i huvudet och du känner att precis allt är tungt från alla håll. En sida i en bok kan kännas som 5 kg, även om du absolut inte har några problem med att bläddra.  Det enda man kan tänka på är hur tungt allting är. Jäkligt obehagligt. Värsta trycket från alla håll, även om de inte gör ont på något sätt.
När jag var mindre kunde allt bli jäkligt långt också. Tv:n kändes plötsligt som om den stod 30 meter ifrån dig istället för 3 meter.

Egentligen handlar detta bara om vad du tänker. Vad du inbillar dig och koncentrerar dig på. Även du vet att det du för stunden är rädd för har svårt att försvinna från dina tankar. Istället bygger man bara upp rädslan och allt blir till sist en sluten cirkel som växer sig större.

Som lösningar på mina hallucinationer och tankar så brukar jag försöka tvinga mig till att tänka på annat. T.ex läs en barnbok med löjlig lätt text som får dig att lugna ner dig. En barnbok som du gillade som liten kan fungera bra. Du känner dig trygg då i alla fall. 
Försökte alldeles nyss läsa Twilight då alla barnböcker är undanplockade sedan länge tillbaka, men så småningom blev boken tråkig (eftersom jag har läst den ett antal gånger tidigare) och tankarna vandrade iväg igen in i sig själv. Då steg jag upp och gick till vardagsrummet. Där satt mamma och tittade på "Mamma Mia".
Kände mig så otroligt rastlös. Jag behövde få göra något, även om jag känder/känner mig dödstrött.

Jag skulle även fråga efter en buranatablett av mamma, men istället frågade jag efter en hamburgare. (??) Vad i hela fridens namn tänkte jag på?! Mamma började såklart att skratta.

Så jag gick in i badrummet. Släppte ut Cleo (chinchillan) på golvet. Eftersom han springer överallt så måste man helt enkelt hålla bra reda på var han är hela tiden, vilket räddade mitt rastlösa tänkande för stunden. Efter ca 20 minuter orkade jag inte längre, då jag blev så sjukligt trött. Tänkte att jag skulle gå och sova.
Någon minut efter att jag satte ner huvudet på kudden kom de obehagliga tankarna tillbaka.

Så nu sitter jag här. På internet. Spelar Bejeweld Blitz på facebook. Skriver blogginlägg och kikade in på Aftonbladet, som inte hade något bra att komma med. Att läsa om Guantanamo får en inte precis att stressa ner.

Är det någon annan än jag som brukar hallucinera eller yra när ni har feber?

(bild från google)