Jag älskar min hjärna. Den har så många fler lådor och hyllor än vad någon IKEA-hylla någonsin har haft. Dessutom behöver jag inget lösenord eller någon nyckel för att hålla allt för mig själv.

Jag skulle så gärna vilja förklara åt alla hur min hjärna fungerar, hur jag tänker och vad jag tänker. Men hur skulle detta fungera? Ingen kan ju förstå exakt hur och vad jag (och VARFÖR) tänker även om jag skulle ha hela svenska-akademins ordlista som hjälpmedel.

Det mitt liv har sett, hört, känt m.m är det som har format mitt jag. Mitt liv har format ett samvete, en vetskap och en sanning. Min sanning.
Jag bryr mig inte i om min sanning inte passar någon annan, för den är skapad för mig.

Säger jag att jag gillar Twilight, så får jag såklart en motfråga.  "Varför gillar du Twilight?" eller snarare "Hur kan du gilla Twilight?".

Utan att jag ens har svarat på frågan så har jag automatiskt blivit dumförklarad, stämplad som fjortis och mainstream. För vem är dessa personer som frågar dessa motfrågor? Jo, de som inte är ett fan.

För ett fan skulle SURE AS HELL inte fråga en sådan fråga. Fans förstår utan komplikationer, vare sig frågan gäller Metal, Michael Jackson, Justin Bieber eller Harry Potter.

Så varför har jag och mitt tycke fastnat för hästar, färgen blå, skor, söta killar, ostädat rum, vackert väder, disney-filmer och allt annat jag gillar?

Det finns ju inte sådär fruktansvärt många färger i världen som man kan säga namnet på utan att behöva rabbla upp färgkoder. Så mitt färgval gör mig JÄVLIGT MAINSTREAM. Hästar då? Ja även det gör mig JÄVLIGT MAINSTREAM. Söta killar då? Ja vad jag vet i detta läge så är jag inte homosexuell. Så att jag gillar söta killar gör mig så förbaskat jävla mainstream.
Förstår ni nu?

Detta är orsaken till att jag inte ens vill brottas med tanken att göra mig mindre mainstream. För jag ÄLSKAR den jag är. Att jag ska behöva förklara för folk varför jag jag gillar det jag gillar är det mest idiotiska någonsin eftersom det är det mest självklara NÅGONSIN!

Jag hatar lakrits, jag älskar nougatglass, smaken av öl är blä, jag gillar kramdjur, jag gillar inte metal och hård-hård-rock, jag gillar krulligt hår, jag hatar att bli skrämd, jag älskar att sjunga för mig själv så att ingen hör för att jag vet att jag inte kan träffa de högsta och lägsta tonerna, samtidigt som jag tycker att jag är världsbäst (i min egen kategori) på det jag gör.  Jag gillar att gilla.

Så snälla rara männsikor. Tänk på era egna liv. Vad brinner ni för? Vad får er att fnittra som tonårsflickor? Vad får er att tappa andan? Vad får er att hoppa av glädje? Vad får er att smälta?

Vet du inte? Ta då för i helvete reda på det. För vad är annars livets goda mening?

Jag tänker dö lycklig om jag så ska vara den sista på jorden som tycker att vampyrer får glittra.


Jag hoppas att ni fick ut något av denna långa radiramsa och inte strirrade er blinda på det faktum att jag gillar Twilight och Justin Bieber. Oh god! Did I actually say Justin Bieber? Oh Yes I did. In your face.
Jag antar att ni är smarta nog att inte bry er om "i vilken grad jag gillar det jag gillar". För jag hoppas att jag slipper att förklara för er att jag inte har ett täcke med Robert Pattinson på och att jag inte lyssnar dagarna i ändan på "Baby, baby baby ooooooooohhhhh". Och jag kan hålla handen på hjärtat och säga att jag andas LUFT.

Tack och adjö för ikväll. Hoppas ni får en mysig fredag i stormen. Jag gillar fredagar.


Förresten. Jag såg filmen Real Steel ikväll på bio. Och den var JÄVLIGT bra.  Fråga inte varför jag tycker det. Bedöm filmen själv och ta reda på vad NI tycker.






Kommentarer Från Er Läsare
Anonym

10 poäng till Bambi-Malin! Från gudmor i väst...

2011-12-09 / 21:34:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo