Känner mig aningen stressad just nu. Får nog börja skriva en "KOM IHÅG ANNARS DÖR DU"-lista, så att jag inte stupar.
Har nyss fått reda på att jag och två av mina kompisar ska få lägenhet som vi sökt, om vi dyker upp i helsingfors på tisdag och skriver kontraktet. Samtidigt ska nu genast en hel del pengar "från ingenstans" in på bostadsgaranti-kontot. Vilka pengar? Vems pengar? Jag har inga pengar! Jahap...

Måste packa, vi åker imorgon. Allt ska fungera på minuten imorgon. Sluta arbetet en timme tidigare, åka till banken och fixa hyresgarantin, åka hem, duscha, kasta mig ut till busstation, åka buss, åka tåg, festa (eftersom jag har lovat festa med Mari imorgon) sova..någonstans, upp på morgonen och åka ut till lägenheten. Titta på lägenheten, fixa kontrakt. Åka hem. Tåg, buss. SOVA. Åka på jobb.

Samtidigt får jag för i helvete inte glömma att sända in till skolan att jag tar emot studieplatsen.
Folk tycker antagligen att jag är aningen knäpp som inte har kommit ihåg att göra en sådan simpel grej. Men simpla grejer går förbi mig ibland. Jag fungerar helt enkelt inte så som folk tycker att jag borde. Jag skulle kalla det stressglömska eller något "förtränga stressiga grejer-glömska".

Då hjälper det inte att folk står och gapar om "Varför har du inte fixat ditt och datt?!!". Jag har absolut inget svar på den frågan. Jag har inte makten att ändra det förflutna. Jag står tom på svar. Jag fungerar så.

Jag vet ju innerst inne att jag borde ha kommit ihåg. Så jag får helt enkelt gå och banna mig själv för att jag glömt. Men vad i hela friden hjälper det? Då har jag ännu en gång glömt bort vad jag går runt och bannar mig för.

Så. Malin. Kom ihåg ditt och datt nu då för en gångs skull. Utan att banna dig själv. För ännu har du ju inte glömt vad du har att göra imorgon. Eller?