Att ständigt vänta på sin högsta dröm.

Det finns inte ord för att beskriva spänningen som byggs upp efter så mycket väntan. Ibland får man fundera om ordspråket "om man väntar på något gott, väntar man aldrig för länge" stämmer. Vad händer om man verkligen väntar för länge? Blir det som utblandad saft med för mycket vatten? Finns smaken kvar av det man faktiskt väntat på?

Runt omkring ser man folk som inte väntar alls, eller endast väntar under väldigt kort tid för att sedan få en liten kick av lycka när allt går som det ska. Min lycka är långvarig, och det bästa är att jag inte ens nått den än. På samma gång är det det sämsta. Varför vänta?

Jag hoppas på att inte behöva vänta länge till. Högst ett par år. Det sprattlar i magen av förväntan. Jag känner mig som 7 år igen. Tanken på att drömmen snart är min. Det finns risk för sprängvarning den dagen det är dags.

Jag är äldre en 7. Jag vandrar inte på gröna ängar längre. Baksidorna visar sig oftare än när man var ung. Optimismen gör mig inte rik och det är inte jultomten heller.

Jag väntar på lugnet efter stormen. Stormen som härjat sedan jag började drömma. Mina fingrar kan nästan känna de varma utandingarna från det som en dag blir mitt. Det känns som en hopplöshet att jag inte vet hur framtiden ser ut. Den kan vara ljus, kanske guld, men den kan också vara kofläckig, mörk eller nästan svart.

Det är bandet som räknas. Bandet mellan framtiden och mig. Jag litar på framtiden, att den förgyller mitt liv.

Jag tar ett andetag och andas ut. Snart. Alldeles snart. Jag lovar mig själv.

C20_large




Dags att se dagens avsnitt av ponnyakuten.





Kommentarer Från Er Läsare

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo