Hur jag hamnade där jag hamnade och hur det såg ut! (Hockey-VM)
Gårdagen var något av det mest spektakulära sakerna som jag varit med om i år, om inte på flera år. Det är definitivt något jag kan leva ganska länge på. Känslan, hyperaktiviteten, spänningen, ropandet, hejandet. Ursäkta mitt språk; Fy satan så härligt!!
Hur min kära vän Steffe kom på att ringa just mig på morgonen och meddela att hon fått tag i två VM-hockey biljetter är något jag aldrig riktigt kan tacka henne tillräckligt för. Vem får en sådan chans? Det är som att vinna på lotto. Steffe själv var så överraskad när hennes farsa ringde och sa att han hade två ströbiljetter kvar till matchen. Med ströbiljetter, menar jag förstås att dessa platser inte befann sig bredvid varandra. De var på random ställen och vi satt på varsin sida om isen.
Det roliga med detta var att jag kunde se henne och hon kunde se mig. Jag satt på 15 raden nerifrån i en kurva/hörn (snett bakom USA:s målvakt där han var placerad under första och tredje perioden), medan Steffe satt i kurvan/långsidan mitt emot mig på första raden. Helt sjuuuukt bra platser vi fick! Vi turades om att ha min kamera så att vi skulle få så fina och varierande bilder som möjligt.
Å fy fan vad kul vi hade! Vi skrek, hejade, höll andan, viftade med våra flaggor och klappade och stampade så mycket vi bara kunde. Även om jag var omringad av till största del finsktalande men även en del svensktalande människor så kan jag påstå att jag var så pass inne i matchen att flera av mina rop gick på närpesdialekt.
När vi tog vår första titt in i arenan höll hockeyspelarna på att värma upp.
Uppvärmning.
När spelet snart skulle börja.
Hockey-bird!
Arenan börjar fyllas med folk och spelet börjar om ca 3 minuter.
Hockeyspelarna kommer in på plan.
Spelet har börjat och jag knäpper snabbt ett par bilder innan kameran hamnar ner i väskan. Lägg märke till var Steffe sitter.
Jag och Steffe under första pausen.
Steffe har kameran och knäpper ett par riktigt häftiga bilder.
Steffe berättade att hon nog blev skrämd ett par gånger när puckar och hockeyspelare flög in i sargen framför henne.
Och alla dessa underbara miner som jag hittade i kameran... hehe...
Hehe...
Inte så bra stämning när USA gjorde sitt andra mål. Dock gav ingen upp med att heja och ropa.
Desto bättre stämning blev det när Finland gjorde sitt andra mål. När tredje målet flög in några sekunder före tiden var ute blev stämningen helgalen. Åh gud vad jag älskar ljudet av skrikande och ljublande människor.
<3
Nu tror jag det får räcka. Herrejösses. Hur många bilder har jag kladdat hit egentligen?! Det här är antagligen det längsta inlägg jag någonsin har gjort.
Ha det gött och håll tummarna för att vi vinner!
Hur min kära vän Steffe kom på att ringa just mig på morgonen och meddela att hon fått tag i två VM-hockey biljetter är något jag aldrig riktigt kan tacka henne tillräckligt för. Vem får en sådan chans? Det är som att vinna på lotto. Steffe själv var så överraskad när hennes farsa ringde och sa att han hade två ströbiljetter kvar till matchen. Med ströbiljetter, menar jag förstås att dessa platser inte befann sig bredvid varandra. De var på random ställen och vi satt på varsin sida om isen.
Det roliga med detta var att jag kunde se henne och hon kunde se mig. Jag satt på 15 raden nerifrån i en kurva/hörn (snett bakom USA:s målvakt där han var placerad under första och tredje perioden), medan Steffe satt i kurvan/långsidan mitt emot mig på första raden. Helt sjuuuukt bra platser vi fick! Vi turades om att ha min kamera så att vi skulle få så fina och varierande bilder som möjligt.
Å fy fan vad kul vi hade! Vi skrek, hejade, höll andan, viftade med våra flaggor och klappade och stampade så mycket vi bara kunde. Även om jag var omringad av till största del finsktalande men även en del svensktalande människor så kan jag påstå att jag var så pass inne i matchen att flera av mina rop gick på närpesdialekt.
"NÄJ!! IT HONDE SIDON! TIBAK TIBAK!!!! JA! JUST TIDE OÅT!! MEN SATAN LA MOÅL TÅ. VAFAN VA NU IT HEDE DÅ! JÄKLA AMERIKANAR!"
Utanför Hartwall Arenan var det massvis med människor i blåvita kläder.När jag under en paus skulle stressa mig tillbaka till min plats samtidigt som jag pratade i telefon med Azra (på närpesdialekt), var det ett par män som jag skulle passera som började tala högt på dialekt till mig, dock inte riktigt närpesdialekt. De hörde mitt samtal i telefonen. De vit- och blåklädda männen var från Nykarleby (om jag minns rätt).
Det är intressant hur alla finländare plötsligt blir så kramgoa och hjärtligt trevliga när det är VM. Det spelar inte längre någon roll varifrån i Finland du kommer eller vilket språk du pratar eller vilken dialekt. Vi är plötligt samma familj och vi står alla för en och samma sak; Finland.
Nu i efterhand känner jag mig lite skyldig till alla andra som inte var där på plats. Därför delar jag med mig av en bildboom.
Det är intressant hur alla finländare plötsligt blir så kramgoa och hjärtligt trevliga när det är VM. Det spelar inte längre någon roll varifrån i Finland du kommer eller vilket språk du pratar eller vilken dialekt. Vi är plötligt samma familj och vi står alla för en och samma sak; Finland.
Nu i efterhand känner jag mig lite skyldig till alla andra som inte var där på plats. Därför delar jag med mig av en bildboom.
När vi tog vår första titt in i arenan höll hockeyspelarna på att värma upp.
Uppvärmning.
När spelet snart skulle börja.
Hockey-bird!
Arenan börjar fyllas med folk och spelet börjar om ca 3 minuter.
Hockeyspelarna kommer in på plan.
Spelet har börjat och jag knäpper snabbt ett par bilder innan kameran hamnar ner i väskan. Lägg märke till var Steffe sitter.
Jag och Steffe under första pausen.
Steffe har kameran och knäpper ett par riktigt häftiga bilder.
Steffe berättade att hon nog blev skrämd ett par gånger när puckar och hockeyspelare flög in i sargen framför henne.
Och alla dessa underbara miner som jag hittade i kameran... hehe...
Hehe...
Inte så bra stämning när USA gjorde sitt andra mål. Dock gav ingen upp med att heja och ropa.
Desto bättre stämning blev det när Finland gjorde sitt andra mål. När tredje målet flög in några sekunder före tiden var ute blev stämningen helgalen. Åh gud vad jag älskar ljudet av skrikande och ljublande människor.
<3
Nu tror jag det får räcka. Herrejösses. Hur många bilder har jag kladdat hit egentligen?! Det här är antagligen det längsta inlägg jag någonsin har gjort.
Ha det gött och håll tummarna för att vi vinner!
Kommentarer Från Er Läsare
Trackback