Den andra känslan.
Observera att jag skippade sminket och att jag är sandpappertorr i ansiktet. Här har ni mig. Som jag är.
Den känslan.
Medan jag väntade på att jag skulle bli lite hungrig så att jag skulle kunna börja göra plättar, så plockade jag upp kameran. Köpte några nya glödlampor idag, då det behövdes, så nu när det äntligen är lite ljusare i lägenheten så klickade jag av några självporträtt. Försökte göra något seriöst för en gångs skull.
Dagens konstaterande.
Min BH är obekväm och jag borde köpa snabbmakaroner.
Låt oss buga och bocka för...
Aaron Taylor-Johnson.
Det här är alltså ett såndär inlägg som jag i senare läge kommer att ångra. Jag lovar. Jag har upptäckt att jag alltid i senare tillfällen känner mig så löjlig när jag tar upp sådana här saker och kändisprat. Men just nu är jag bara allt för "blown-out-of-my-mind" för att kunna hålla fingrarna borta från tangentbordet.
Så varför drar jag då upp skådespelaren Aaron Taylor-Johnson (föredetta Aaron Johnson)?
Jag såg nyss filmen "Savages" av Oliver Stone där Aaron Johnson spelar en av huvudrollerna. Missförstå mig inte. Jag såg inte filmen för att just han var med. Det bara råkade bli så.
Det som inte kunde undgå mig var att han såg riktigt gammal ut. Alltså inte gammalgammal, men ni vet, sådär väldigt gammal för sin ålder (och gudsåsnyggjagdräglar!). Dessutom spelade han mot en annan kille som är nästan 10 år äldre än honom själv, även om de i filmen låtsas vara i samma ålder.
För er som inte vet så är herr Taylor-Johnson en brittisk skådespelare som har hunnit spela i verkligt varierande filmer med lika varierande roller t.ex som drömkille i en chick-flick-film (Angus,Thongs and Perfect Snogging), som hjälte utan krafter (Kick-Ass), som en ung John Lennon (Nowhere Boy), som en ung magiker (The Illusionist) och nu som cannabis-odlare i filmen Savages.
Han spelar jäkligt bra och man kan inte låta bli att höja på ögonbrynen för alla de roller han har spelat.
Så. Det som nu då spränger mitt huvud (till viss del) är det lilla faktum om att han är född 1990. Vad är jag? Jo ett år yngre än honom, nästan exakt. Några dagars skillnad. Sedan börjar alla de faktum som gör att denna ålderskillnad mellan mig och honom ökar något extremt. Såklart man inte borde jämföra, men detta är ett fall av "JAG-KAN-INTE-LÅTA-BLI!"
Mr Taylor Johnson har nämligen hunnit förlova sig, gift sig och skaffat två barn på TRE år, samtidigt som han har hunnit medverka i en hel del förstaklassiga filmer.
I en intervju som jag kollade för något år sedan berättade killen själv att han känner sig som en "äldre man i en yngre kropp". Och som jag ser det nu, så vore det inte helt konstigt, då han gift sig och skaffat familj med en kvinna som är 23 år äldre än honom, alltså 45 år.
Här har vi alltså en kille som - med stårlkastarna på sig och en massa heta kändisbrudar runt sig - har skaffat sig det liv som HAN själv valt, utan att världen runt om har påverkat honom. Helt ofantligt otroligt. Jag blir så varm när jag tänker på det. Lycklig för hans skull. Tänk om alla var sådär. Fy fan vad härligt.
Kärleken och viljan har ingen gräns.
Låt oss buga och bocka (och sparka bakut) för den fantastiska 22 åriga skådespelaren och tvåbarnspappan Aaron Taylor-Johnson.
(till vänster) Den pojkaktiga Aaron år 2008 när han ännu inte träffat sin blivande fru som han träffade först året senare. (Till höger) Aaron 2012.
Aaron Taylor-Johnson med sin fru Sam Taylor-Johnson och deras gemensamma barn. PS! Frugan har sedan tidigare också två döttrar från ett tidigare förhållande.
"I'm never changing who I am"
Snäppet piggare, så nu kör vi igen.
Var helt otroligt trött igår efter att ha suttit och designat två "påhittade" webbsidor för kläder som läxa.
Eftersom jag spenderade så många timmar på dem, så kan jag ju lika bra göra en "show off". Enjoy.
Designerna är strikt copyright! Så våga inte ta dem! Men bilderna är inte mina, de är randomly lånade från internet.
Webdesign!
Vi fick några roliga webdesignuppgifter att göra till nästa lektion som vi sedan ska presentera framför klassen. Uppgifterna gick ut på att göra två webdesigner med olika målgrupper. Båda sidorna skulle innehålla kläder men skillnaden var att den ena var riktad till unga pojkar i 12-14års ålder med intresse för stil och mode medan den andra sidan skulle vara för män i 30-40 års ålder med intresse för stilrenhet och kvalite.
Jag måste verkligen påstå att jag gillade denna uppgift riktigt mycket. Kanske lite väl mycket, eftersom jag lämnade att sitta och göra på dem hela kvällen efter att jag kom hem från skolan. Nu är jag så trött och suddig i ögonen att jag inte vet hur jag ska orka räta mig från datorn och i säng. Tänkte ändå att jag kunde klistra upp två halvslarviga bilder tagna med iphonen. Orkar inte blogga via datorn och printscreena designerna. Kanske jag gör det en annan dag.
Känner mig kusligt "tom" till mods.
Mellanrum. Spacetangenten gånger tusen skulle vilja vara det enda innehåll i detta blogginlägg. Så känner jag just nu.
Det är inte lätt när du inte har något att säga till om. När det inte är din sak att lägga sig i. Det är knappast lätt för de som vars sak det gäller heller. Men att få uppleva det gång på gång och aldrig ha något att säga till om gör att det tär på dig. Det gör verkligen det. Man försöker att inte fästa sig, då man vet hur jobbit det var senast. Ändå fortsätter intresset att gnaga och man helt enkelt måste hitta något nytt att klamra sig fast vid.
Nu tror jag faktiskt jag att jag borde lägga sakerna på hyllan för en tid. Tills det äntligen är min sak att ta besluten. Min tur att lägga sig i. Då ska aldrig denna dag behöva komma. Aldrig igen. Och jag ska inte ens behöva oroa mig.
Men tills dess bör jag vänta. Kanske några år. Vi får se.
Tack pappa!
Kära pappa.
Grattis på farsdagen. Skulle jag ha varit hemma så skulle jag ha kastat en hjärtfull blick från soffan där jag brukar sitta med en filt runt mig och titta på tv, till dig som brukar sitta i länstolen i andra ändan av vardagsrummet med en halvdöd bärbar dator i famnen. Jag kanske skulle ha frågat om du var snål på kaffe. Sedan skulle du gärna få gå och göra det själv, eftersom du praktiskt taget har rakare väg från din plats i länstolen än mig som ska krångla mig från soffplatsen. Jag är inte lat. Jag vet bara inte hur "bra" kaffe ska smaka. Nog vet jag att det bara är att mäta upp rätt mäng och sådär, men jag försöker komma på en bra ursäkt här för din egen skull.
Sedan skulle jag fråga om du månne skulle kunna ta en titt på min trasiga dator som du så gärna fixar när jag har bankat skiten ur den.
Efter en stund skulle mamma, du och jag sitta och diskutera och argumentera om vem som bör gå och ta in hunden som skäller på utsidan. Mamma skulle inte höra hälften, eftersom hon lider av öroninflammation och jag som fortfarande sitter under fiten i soffhörnan (ett opraktiskt ställe att gräva sig fram ur) skulle snällt be dig att hämta in vår söta hund som älskar dig så.
Men nu råkar det vara så att jag sitter fast i Helsingfors. Och visst älskar jag dig för att du ringer då och då och undrar hur jag har det. Jag har det oftast bra och du ska inte oroa dig. Tack vare dig får jag leva det liv som jag så gärna vill få ut så mycket som möjligt av. Tack pappa.
Glöm inte att ta in hunden innan den skäller ihjäl sig.
Din Malin. <3
"My dad is not a big drinker at all, but when he has to spend time with my mom's family he gets 'loaded,' as my cousin Tommy says."
Vem vaknar kl 9 en söndagsmorgon och dessutom inte kan somna om?! Jag förstås. Låg och kikade i
Perks of Being a Wallflower (av Steven Chbosky) och kom till en rätt så kul del av boken. Tänkte att jag kunde citera lite. Det är läsvärt.
"Do you enjoy holidays with your family? I don't mean your mom and dad family, but your uncle and aunt and cousin family? Personally, I do. There are several reasons for this.
First, I am very interested and faschinated by how everyone loves each other, but no one really likes each other. Second, the fights are always the same.
They usually start when my mom's dad (my grandfather) finishes his third drink. It is around this time he starts to talk a lot. My grandfather usually just complaines about black people moving into the old neighborhood, and then my sister gets upset at him, and then my grandfather tells her that she doesn't know what she's talking about because she lives in the suburbs. And then he says how no one visits him in the retirement home. And finally he starts talking about all of the family's secrets, like how my cousin so-and-so "knocked up" the waitress from the Big Boy. I should probably mention that my grandfather can't hear very well, so he says all of these things really loud.
My sister tries to fight him, but she never wins. My grandfather is definitely more stubborn than she is. My mom usually helps her aunt prepare the food, which my grandfather always says 'too dry' even if it's soup. And her aunt will then cry and lock herself in the bathroom.
There is only one bathroom in my great aunt's house, so this turns to trouble when all the beer starts to hit my cousins. They stand twisted in bladder positions and bang on the door for a few minutes and almost coax my great aunt out, but then my grandfather curses something at my great aunt, and the cycle starts over again. With the exception of the one holiday when my grandfather passed out just after dinner. My cousins always have to go to the bathroom outside in the bushes. If you look out the windows like I do, you can see them, and it looks like they're on one of their hunting trips. I feel terrible sorry for my girl cousins and my other great aunts because they don't really have the bushes option, especially when it's cold."
Bond. James Bond.
Jag har inte sett den nya Bond filmen. Jag kommer antagligen heller inte att se den. Ändå kan jag inte undgå att märka hur många män är så flippade gällande filmen. Jag har väl kikat lite på de gamla bond filmerna på grund av pappa, men de nya har jag inte alls sett. Men är de inte typ av samma skrot och korn? Mr. Bond - en känd agent som har ett mission att completa. En eller flera evil-guys. En eller flera lättklädda kvinnor.
Azra sa att hon nyligen sett den nya filmen. Och jag frågade om den var bra. Hon påstod då att den var helt okej och att den hade ett roligt manus. Sedan sa hon att Bond är lite som Twilight eller också Hunger Games. Lika hypad. Alltså är Bond-filmerna typ "Twilight/Hunger Games, men för män".
Perfekt
Värmeröret till batteriet ligger precis lägligt under skrivbordet. Perfekt att värma fötterna mot när man sitter vid datorn.
Det härliga med att ha egen lägenhet...
- Du kan vandra runt halvnaken (eller varför inte naken) efter en varm dusch.
- Att du inte behöver bry dig hur oredigt det är runtom dig så länge du inte själv stör dig på det.
- Du kan lyssna på den musik DU vill lyssna på utan att någon protesterar.
- Du blir inte avbruten jämt och ständigt av någon som kommer in i ditt rum.
- Du kan käka precis vad du vill.
- Ingen behöver lida av att du pruttar förutom du själv.
- Du kan gå och prata högt för dig själv eller också skratta åt dina egna fånigheter.
- Du kan dansa och sjunga precis som du vill och sjunga med till musikvideor och imitera skiten.
- Du behöver inte vara social.
- Du kan sova när du vill.
- Du gråta högt och vara hur dramatisk som helst. Ingen kommer att störa dig.
- Stället är DITT. Bara ditt.
Det ni missade.
Jag uppdaterar instagram varje dag med nya bilder. T.ex du mamma som inte har instagram så ska nu få en liten bildvisning från några bilder jag laddat upp på instagram. Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Det jag annars håller käften om, kan man väl säga.
Tänkte att jag skulle vara bloggaktig och tråkig och släppa en fis med en lista på 10 saker som ni kanske inte visste om mig.
Så var det ju problemet då att komma på 10 saker som folk kanske inte vet. Jag vill ju inte kasta ut alla världens personliga tankar, även jag för tillfället inte bryr mig (för att minuten senare få världens ångest och radera skiten).
Så. Nå vi kan väl börja med det faktum att:
1. Jag har plötsligt blivit laktosintolerant. Så nu vet ni det om ni tänker bjuda på tårta någon gång. Inte för att jag bryr mig om det sprutkalas på köpet om jag käkar upp er tårta. Jag älskar ju tårta!
2. Jag är ett stort fan av superhjältar av alla slag, MEN min favorithjälte är Spider-Man (Spindelmannen för er som ännu inte lärt er engelska). Detta är väl ändå ganska självklart, då jag t.o.m ibland drömmer om att jag klättrar runt på väggarna. Jag är så pass nördig att jag prenumererar på Marvels hemsida för att få tillgång till gratis serietidningsläsande via nätet.
3. Jag gillar inte att göra mat. Jag blir uttråkad av att stå i köket och är väldigt okreativ vid matlagande. Dock älskar jag mat precis som vilken annan människa som helst och äter det mesta.
4. Jag är ofta meningslös på att uttrycka mig med välbildade meningar när fler än två personer lyssnar/är i samma rum.
5. Jag har en känsla av att jag klagar på onödigt löjliga saker mer än jag borde. Detta ofta i brist på annat att säga.
6. Jag är irriterat sjukt beroende av instagram (och av min IPhone för övrigt också). (Nilamalin91)
7. Jag är verkligen inte den personen som faller hopplöst för vilka (snygga,trevliga) killar som helst. Jag är jävligt "kräsen" (vet inte om det är så jag borde förklara mig) och har svårt att öppna upp mig gällande detta ämne över huvud taget. Jag är väl ganska svår att imponera på..tror jag.
8. Mina kramdjur är mina skyddsänglar och stumma förlamade vänner. Okej, helt stumma är inte alla. T.ex fåret Shaun bäähäähääar-så fort han faller eller blir klämd. Och min boll-giraff brukade ha ett genomträngande vrål när han föll i golvet. Dock blev han stum i somras.
9. Jag har en jäkligt lång och invecklad saga (som är onedskriven) som jag ständigt går runt och grubblar på när jag inte har annat att tänka på. Karaktärerna i sagan förföljer mig ständigt. Dock har jag svårt att ens tänka mig att börja skriva ner den.
Jahap. Nu kommer vi till nummer tio. Vad borde jag dra till med för häftigt nu?
10. Jag kan ärligt med sanna ord påstå att jag aldrig varit bortskämd. Jag har minnsann fått kämpa med blod,svett och tårar för att få utöva mina intressen t.ex ridning, fotografering m.m. Inget är gratis i min värld och det har jag fått höra hela mitt liv från mina föräldrar. Vill jag göra något är det bara att ta i tu med det på egen hand. Dock är ofta motgångarna så mycket mer än framgångarna, vilket både tär på inspirationen och orken.
