Jag är stum. Får inte en liten ton ur mig. Endast viskningar. Och jag avskyr det. Det är nu man förstår hur mycket man pratar normalt. Bara små saker som att hålla med och instämma när man är överrens om något, eller när man bara ska svara ja eller nej på en fråga. Nu fungerar inget. 

 

Jag får inte ens ut de små gnälliga ljuden som min röst hade igår, de ljuden som lät som en döende säl. Nu är jag på riktigt stum. När jag nu ska försöka prata låter det som en pressad utandning. 

 

Jag saknar min röst som jag annars alltid hatar att höra via någon inspelning. Jag saknar att kunna prata. Helst av allt det där att kunna nynna på något. En liten irriterande sång eller vad som helst. 

 

Allt utom att vara stum.

 

Jag kommer ihåg frågan man undrade över när man var yngre. "Om man var tvungen att välja, vad skulle man då vara av stum, döv eller blind?" Då var stum det självklara svaret. 

 

Nu får jag ju pröva på det, och det är sannerligen hopplöst. Sannerligen.