Frågan är vad jag borde skriva om idag...? Jag har ärligt talat ingen aning, och det är ju lite tråkigt, eftersom jag bestämt mig för att blogga. 

 

På tal om ingenting så kom (hör och häpna) Justin Biebers akustiska album ut i natt? Och hur sjutton vet jag det då? Jo, för att jag (hör och häpna igen) faktiskt råkar förfölja honom på både twitter och instagram. Räknas jag som drabbad av feber-sjukdomen då? Det får mig också att undra om det är normalare att ha bieberfever än mjäll till exempel? Jag har väl en släng av bägge två tror jag. 

Med handen på hjärtat lovar jag att jag inte har de värsta dödliga symptomen; skrik-hopp-gråta-riva-håret-typen. Jag är vär sådär lätt snuvig med jämna mellanrum kan man väl påstå.

 

 

Idag tog det väl åt halsen lite då, eftersom ett nytt album kom ut. Jag blir ju knäsvag för akustisk musik av alla slag, så det här var väl inget undantag. Men nog var jag minsann kritisk. Jag kommer ju ihåg hur det sket sig för Jonas Brothers (ja...med handen i vädret - jag var ett fan av dem en tid också) när killarna kom i målbrottet. Då skar det i öronen när deras röster brast, och mitt hjärta vacklade och bad om att rösterna skulle hålla.
Den skivan ligger i mammas Nissan och ruttnar under något bilsäte nu.

 

Så, vad tyckte jag om mr. Biebers akustiska album då? Jo, visst. Det lät väl okej. Vissa låtar bättre än andra. Jag håller ju tummarna för att hans röst ska växa lite mer så att han får mera kraft och bas, men det tar väl sig. Låtarna var i och för sig re-makes av hans Believe-album, pluss tre nya låtar.
En av de tre nya låtarna var sorgligt nog riktigt dålig. Hela låten igenom låter det som han sjunger svagt med massor med "luft" (?) och gitarrens ackompanjering är ett kort "beat" som upprepas genom hela låten - om och om och om igen. Skulle jämföra låten med att få nerverna sönderspelade som om de var gitarrsträngar. 

Jag skiter i att nämna låtens namn. Är ni tillräckligt nyfikna får ni helt enkelt lyssna genom albumet och ta reda på vilken låt jag menar. 

 

Usch vad det här blev långt. Stackars er som ska stå ut med mitt fanbaserade snack. Det skulle ju ha passat med en bild på mr. Bieber här nu då, men det känns onödigt. Ni vet ju hur grabben ser ut (och vet ni inte så söker ni på google. Ni träffar helt säkert rätt oavsett vad ni skriver i sökrutan. Ni kan ju pröva med "magkatarr").

 

Och det är ju min blogg. Så varför inte kladda dit en bild på mig själv i stället? Ni får låtsas att jag nyss skrev utförligt om mig själv som person och varför jag gillar att blogga. Håll den tanken.

 

Det här duger. 

Tack för mig för idag.