The Rickshaw Run - del 2.

Här kommer del två! Det verkar inte vara det lättaste att ha och göra med Tuk-tuks. 
 
 



The Rickshaw Run - del 1.

Youtubarna Jacksgap deltog för några månader sedan i något som heter "The Rickshaw Run"; en "tävling", men snarare en resa som går ut på att ta sig från ena sidan av Indien till andra, i endast ett par Tuk-tuk-mopedbilar. Med på resan tog Jacksgap killarna med sig några andra youtubare och vänner. 
Efter flera månader av editerande av allt de filmat under resan har de nu äntligen släppt del 1 (av vad jag tyckte de tidigare nämnde skulle bli 4 delar totalt). 
 
Orsaken att jag vill bädda in detta på min blogg, är för att det är just sen sådan här resa som ligger på listan i topp tio av saker jag vill göra innan jag dör. 
 
Det här är äkta äventyr. 
  
 
 



Lorde - Team

Det är något med Lorde och låten Team jag gillar starkt. Videon är rå, halvtråkig och verklighetstrogen på ett skumt sätt. Sådär som det är i drömmar - man tror att det är verkligt för att sedan plötsligt vakna upp ur en dröm.  
Låten har ett underbart beat som helt enkelt får en att svänga med (speciellt när trumman börjar slå i början av låten). Texten är som en dikt - aningen obegriplig och svår att få ett fäste om.
 
Men jag gillar låten. 
 
 



Klockrent med Öl på Afterski!




Evolution of Music

 
 
 
 



Weekend Festival 2013 Lördag!

Aste, David Guetta och Sebastian Ingrosso!




Min lilla favoritbok har blivit film. Perks of Being a Wallflower.




Hur jag hamnade där jag hamnade och hur det såg ut! (Hockey-VM)

Gårdagen var något av det mest spektakulära sakerna som jag varit med om i år, om inte på flera år. Det är definitivt något jag kan leva ganska länge på. Känslan, hyperaktiviteten, spänningen, ropandet, hejandet. Ursäkta mitt språk; Fy satan så härligt!!

Hur min kära vän Steffe kom på att ringa just mig på morgonen och meddela att hon fått tag i två VM-hockey biljetter är något jag aldrig riktigt kan tacka henne tillräckligt för. Vem får en sådan chans? Det är som att vinna på lotto. Steffe själv var så överraskad när hennes farsa ringde och sa att han hade två ströbiljetter kvar till matchen. Med ströbiljetter, menar jag förstås att dessa platser inte befann sig bredvid varandra. De var på random ställen och vi satt på varsin sida om isen.
Det roliga med detta var att jag kunde se henne och hon kunde se mig. Jag satt på 15 raden nerifrån i en kurva/hörn (snett bakom USA:s målvakt där han var placerad under första och tredje perioden), medan Steffe satt i kurvan/långsidan mitt emot mig på första raden. Helt sjuuuukt bra platser vi fick! Vi turades om att ha min kamera så att vi skulle få så fina och varierande bilder som möjligt.

Å fy fan vad kul vi hade! Vi skrek, hejade, höll andan, viftade med våra flaggor och klappade och stampade så mycket vi bara kunde. Även om jag var omringad av till största del finsktalande men även en del svensktalande människor så kan jag påstå att jag var så pass inne i matchen att flera av mina rop gick på närpesdialekt.

"NÄJ!! IT HONDE SIDON! TIBAK TIBAK!!!! JA! JUST TIDE OÅT!! MEN SATAN LA MOÅL TÅ. VAFAN VA NU IT HEDE DÅ! JÄKLA AMERIKANAR!"

När jag under en paus skulle stressa mig tillbaka till min plats samtidigt som jag pratade i telefon med Azra (på närpesdialekt), var det ett par män som jag skulle passera som började tala högt på dialekt till mig, dock inte riktigt närpesdialekt. De hörde mitt samtal i telefonen. De vit- och blåklädda männen var från Nykarleby (om jag minns rätt).

Det är intressant hur alla finländare plötsligt blir så kramgoa och hjärtligt trevliga när det är VM. Det spelar inte längre någon roll varifrån i Finland du kommer eller vilket språk du pratar eller vilken dialekt. Vi är plötligt samma familj och vi står alla för en och samma sak; Finland.




Nu i efterhand känner jag mig lite skyldig till alla andra som inte var där på plats. Därför delar jag med mig av en bildboom.



Utanför Hartwall Arenan var det massvis med människor i blåvita kläder.


När vi tog vår första titt in i arenan höll hockeyspelarna på att värma upp.


Uppvärmning.



När spelet snart skulle börja.


Hockey-bird!


Arenan börjar fyllas med folk och spelet börjar om ca 3 minuter.



Hockeyspelarna kommer in på plan.


Spelet har börjat och jag knäpper snabbt ett par bilder innan kameran hamnar ner i väskan. Lägg märke till var Steffe sitter.


Jag och Steffe under första pausen.


Steffe har kameran och knäpper ett par riktigt häftiga bilder.


Steffe berättade att hon nog blev skrämd ett par gånger när puckar och hockeyspelare flög in i sargen framför henne.












Och alla dessa underbara miner som jag hittade i kameran... hehe...


Hehe...


Inte så bra stämning när USA gjorde sitt andra mål. Dock gav ingen upp med att heja och ropa.


Desto bättre stämning blev det när Finland gjorde sitt andra mål. När tredje målet flög in några sekunder före tiden var ute blev stämningen helgalen. Åh gud vad jag älskar ljudet av skrikande och ljublande människor.


<3













Nu tror jag det får räcka. Herrejösses. Hur många bilder har jag kladdat hit egentligen?! Det här är antagligen det längsta inlägg jag någonsin har gjort.

Ha det gött och håll tummarna för att vi vinner!



Jag antar att jag skulle kunna avslöja var jag befann mig igår.




"Jag tror jag ska bli bitter på halvtid".

Även om jag faktiskt var i skolan i onsdags, så känns det som en evighet sedan jag såg något annat än de fyra vita väggarna i mitt rum. När man spenderar en massa tid på sitt rum så blir till sist det mesta på internet väldigt väldigt tråkigt. Bara för att du är sjuk. När du är frisk kan du sitta i dagar på internet, men inte när du är sjuk. Då känns alltig förlorat, bara för att du saknar att vara frisk. När man är sjuk så önskar man att man vore frisk bara för att man tror att man skulle göra så mycket mer om man faktiskt blev frisk.
Jag tror plötsligt att om jag vore frisk så skulle jag absolut inte sitta inne. Jag skulle springa runt hela jäkla Munkshöjden och jag skulle tvätta kläder, damsuga och jag skulle kanske också gå och skrubba toan.

Vilken lögnare jag är alltså.

Som sagt. Jag har suttit en hel del vid datorn. Igår sent hittade jag en norrländsk(?) kul typ på youtube som fick mig att skratta så att snorkråkorna fick sin första flygtur. "Lillabloggen" heter han på youtube.
Han kan väl verka lite töntig och väldigt svennig, men fan så han får en att skratta.

Jag kladdar väl dit ett klipp så får ni väl bua eller bääa. Se hela. Ganska tråkigt i början... tills han påstår att "Tom Cruise kan bli sympatisk och döda någon imorgon".







"If you'll ever leave me baby, leave some morfin at my door..."

Wow! Man tappar andan av det här framträdandet.




"It's kind of a funny story"

Jag har på riktigt hittat en av mina största favoritfilmer för detta år. Den är enkel, rolig, vanlig och UNDERBAR! Den är något av det finaste och renaste jag någonsin har sett. Den gör en glad på ett djupt sätt.

Filmen handlar om Craig, en 16 årig kille som är deprimerad och funderar på att ta livet av sig. Dock vill det aldrig riktigt bli av, så han skriver in sig på en psykiatrisk vuxenavdelning för att få hjälp. På avdelningen möter han en bunt med sköna typer med olika problem, och på något sätt får han en ny start i livet.
Filmen tar på sätt och vis upp meningen med livet och lyckan med livet.

Vem känner sig inte deprimerad ibland? Alla har vi våra svaga dagar, och då är denna film det du bör se. Du kommer genast att känna hur hoppet och livet växer inom dig igen. Det gjorde i alla fall vi; jag och Azra.

Nu ska vi se filmen igen.




Drive

I fredags sprang jag och Steffe genom blåsten och regnet för att komma till Finnkinos Kinopalatsi. Vi ville absolut på bio. Jesse som hade föreslagit filmen Drive, kom nästan försent då han åkt till fel biosal.
Jag hade ingen aning om vad filmen Drive verkligen handlade om. När jag hade frågat Jesse så svarade han osäkert att det handlar om en kille som kör. Jaha liksom..?
När de visade Paranormal Activity 3 trailern före filmens början trodde jag att jag hade kommit för att se en skräckfilm. Detta eftersom att de på bio oftast visar trailers i samma genre som filmen som man sedan ska se.
Så aningen skräckslaget frågade jag Jesse om han hade dragit med oss på skräckfilm.
Då sa Steffe:
"Förtexterna är rosa, då är det inte en skräckfilm".

Jag antar att hon hade rätt, för någon skräckfilm såg vi inte.

Drive är en snyggt filmad film med högklassat skådespel. Filmens story beaserar sig på James Sallis novell "Drive" och handlar om en kille (spelas av Ryan Gosling) som dagligen jobbar i en bilverkstad men som på sidan om jobbar som stuntman och chaufför åt rånare.

Filmen vann för bästa regissör (Nicolas Winding Refn) i Cannes filmfestival.

Mer är än så vill jag inte säga.
Gå och se filmen.




Jag gråter bara i regnet.




Har du planer på hur ditt liv ska se ut?






Ny Sherlock Holmes film på G!

Snart kommer den nya Sherlock Holmes filmen ut! "Sherlock Holmes: A Game of Shadows". Den blir säkert dundrande bra. Den svenska skådespelerskan Noomi Rapace (som spelar Lisbet i Stieg Larsson filmerna "Flickan som lekte med elden" m.m) är också med i filmen. Väntar med spänning!




Skyscraper

Demi är tillbaka på benen.

 




Hänger inte riktigt meeeed!

De senaste veckorna har jag inte riktigt kunnat hänga med i svängarna på varken bloggen, facebook, youtube eller ja internet över huvudtaget då min dator inte har fungerat. Jag har inte ens orkat försöka få skitklumpen att gå, så jag har alltså lämnat lite efter. Vilket jag nyss upptäckte är lite kul. Nu har jag ju hur mycket som helt att kika på och uppdatera mig med.

Jag som är ett så jäkla stort fan av youtube kan nu sitta i några timmar och uppdatera mig med de senaste musikvideorna och annat skit så jag ÄNTLIGEN har skaffat mig en ny dator!

Förstås kikade jag på Taylor Swifts två nya musikvideor. Hon har alltid något kul att komma med.



Nu ska jag fixa några bilder och använda ritplattan (!!! ÄNTLIGEEEN!!)




I'm proud!

Bilde fra artige.no




Waiting for Forever

Hade ikväll otroligt mycket lust att se en härlig och lugn film som inte var en komedi, aktionfilm eller övernaturligt. Hittade filmen Waiting for Forever och satte mig ner för att se den.

Nu i efterhand så vet jag verkligen inte hur jag hittade den, men jag är så otroligt glad att jag gjorde det. Jag tänker inte säga vad den handlar om. Den behöver ingen beskrivning. Se den. Bara se den.

Filmen förde dessutom med sig ett antal otroligt vackra sånger som kommer att spela i mina öron en tid framöver.

Tom_Sturridge_028.jpg




Tidigare inlägg