Linnea är ute och går...
Freakin' out!
Vad händer om jag tappar bort kvittot till kameran och kameran behöver på reparation? Jag hoppas inte den dagen kommer...
(fotad 23 oktober i badrummet... lite att göra liksom...)
(fotad 23 oktober i badrummet... lite att göra liksom...)
Att önska...
...är samma sak som att drömma? Eller hur?
Jag sitter ofta på flickr.com och drömmer mig bort i alla vackra bilder. Det är dock vissa fotografer där som jag verkligen fastnar för. Deras oregelbundna uppdatering av bilder, gör alla deras vackra fångade ögonblick tillsammans till en saga snarare än en blogg.
Jag följde fotografen Carrie J. från Columbia Falls i USA en tid. (Flickrkonto: backroadshutterbug) Hon fotograferar helt otroligt fina bilder, men förutom det så ägde hon för en tid sedan två helt underbara hästar.
Man såg helt tydligt hur mycket hon älskade sina två hästar, hingsten Cognac's Kokepelli och stoet Tunney. Hon fotograferade hur de två hästarna levde på den stora fina ängen året runt med ett litet stall vid sidan där de fick stå kalla vinter-nätter. Men annars så levde de nästan ostört i den vackra naturen. Det enda Carrie bad om att få varje vår av stoet Tunney var ett föl. Så blev det också. Varje år föddes ett underbart litet fint föl som Carrie sedan kunde sälja för att alls tjäna något på att ha en egen liten "uppfödning"
Jag har själv diskuterat lite med Carrie, och hon verkar vara en otroligt fin person med stort hjärta. Carrie var en hästtjej redan som ung tonåring och fick då också sin första häst. Senare som äldre köpte hon Kokepelli när han var 8 månader gammal. Den fina hingsten stod henne nära hjärtat och hon tog hand om honom som sin egna lilla baby.
Carrie blev dock tvungen att sälja sina två underbara hästar 2008 när hennes ekonomi och kropp inte orkade ta hand om de två hästarna längre. Hon saknar verkligen sina fina vänner och hon önskar att hon hade råd att köpa tillbaka dem, men som det ser ut nu, så kan hon bara drömma och tänka tillbaka på tiden som var.
Under denna tid som jag jämt och ständigt kikade på hennes bilder så blev jag allt mer fäst vid hennes underbara hästar. Speciellt den vackra hingsten Kokepelli. Han är nu min idol och jag kommer alltid önska att jag hade en häst som han med ett lika fint stort hjärta.
Här kommer en bildserie på några bilder från Carries Photostream. Jag har fått lov av Carrie att visa upp några bilder, vilket jag är oerhört tacksam att få dela med mig av till er. (Mer bilder kan ni hitta på hennes sida)
Jag sitter ofta på flickr.com och drömmer mig bort i alla vackra bilder. Det är dock vissa fotografer där som jag verkligen fastnar för. Deras oregelbundna uppdatering av bilder, gör alla deras vackra fångade ögonblick tillsammans till en saga snarare än en blogg.
Jag följde fotografen Carrie J. från Columbia Falls i USA en tid. (Flickrkonto: backroadshutterbug) Hon fotograferar helt otroligt fina bilder, men förutom det så ägde hon för en tid sedan två helt underbara hästar.
Man såg helt tydligt hur mycket hon älskade sina två hästar, hingsten Cognac's Kokepelli och stoet Tunney. Hon fotograferade hur de två hästarna levde på den stora fina ängen året runt med ett litet stall vid sidan där de fick stå kalla vinter-nätter. Men annars så levde de nästan ostört i den vackra naturen. Det enda Carrie bad om att få varje vår av stoet Tunney var ett föl. Så blev det också. Varje år föddes ett underbart litet fint föl som Carrie sedan kunde sälja för att alls tjäna något på att ha en egen liten "uppfödning"
Jag har själv diskuterat lite med Carrie, och hon verkar vara en otroligt fin person med stort hjärta. Carrie var en hästtjej redan som ung tonåring och fick då också sin första häst. Senare som äldre köpte hon Kokepelli när han var 8 månader gammal. Den fina hingsten stod henne nära hjärtat och hon tog hand om honom som sin egna lilla baby.
Carrie blev dock tvungen att sälja sina två underbara hästar 2008 när hennes ekonomi och kropp inte orkade ta hand om de två hästarna längre. Hon saknar verkligen sina fina vänner och hon önskar att hon hade råd att köpa tillbaka dem, men som det ser ut nu, så kan hon bara drömma och tänka tillbaka på tiden som var.
Under denna tid som jag jämt och ständigt kikade på hennes bilder så blev jag allt mer fäst vid hennes underbara hästar. Speciellt den vackra hingsten Kokepelli. Han är nu min idol och jag kommer alltid önska att jag hade en häst som han med ett lika fint stort hjärta.
Här kommer en bildserie på några bilder från Carries Photostream. Jag har fått lov av Carrie att visa upp några bilder, vilket jag är oerhört tacksam att få dela med mig av till er. (Mer bilder kan ni hitta på hennes sida)
Kokepelli 2 år.
Kokepelli, Tunney & 2004-års föl.
Familjen (Juli 2005)
Tunney och hennes föl.
Fölet och Kokepelli. (juli 2006)
Höst/Vinter
Vinter
Lekandes i snön
Kokepelli på våren
Kokepelli och Tunney (maj 2007)
En fin familj
Enligt Carrie var Kokepelli en väldigt tålmodig far till alla föl. Det syns också på bilderna. T.ex här:
Höst
Som alla par så grälar man lite ibland :P
December 2007
Lunch i sängen
Kokepelli (maj)
Maj
Springa lite...
Underbart vackra Kokepelli!
Sista sommaren hos Carrey. (Juni)
Hela familjen (sista sommaren tillsammans)
Vackra Kokepelli
Sista bilden Carrie tog på Kokepelli före han åkte till sin nya ägare.
Avfärden...
Jag förstår verkligen sorgen som Carrie har över att inte få se sina underbara hästar igen.
Thank you soo much Carrie for using your photos! I will always remember you and your beautiful horses! This is an amazing story! Thank you again!
Löv!
Visst är de underbara?
Tänk på något som är underbart och skriv det i en kommentar! Jag behöver få höra vad ni tycker är underbart. Sneeeellla? Ni är så tysta. Bara siffror.
Studiekort är också underbara. Bara om de verkligen kunde ramla ner i postlådan i tid för hemresa. Om inte, då är de bara onödiga. Hörde ni det? ONÖDIGA.
Tänk på något som är underbart och skriv det i en kommentar! Jag behöver få höra vad ni tycker är underbart. Sneeeellla? Ni är så tysta. Bara siffror.
Studiekort är också underbara. Bara om de verkligen kunde ramla ner i postlådan i tid för hemresa. Om inte, då är de bara onödiga. Hörde ni det? ONÖDIGA.
One Night Only - Chemistry
Höst i Helsingfors!
Så här såg det ut för några dagar sedan. Nu envisas regn och snön med att förstöra allt.
Kväll lyssnar jag på det här...
Konstigt att...
jag nästan bara uppdaterar bloggen när jag är hemma i Närpes. Det händer så mycket i Helsingfors, att man inte orkar, hinner eller har lust att uppdatera där borta. Därför uppdaterar jag nu igen med lite bilder från Närpes.
Spenderade några timmar på skogsbacken nu igen med hästarna och de söta hundarna.
Passade på att fota lite på samma gång. Det är ju ändå så härligt höstväder. :)
Är de inte dundersöta dessa vackra hundar?
Spenderade några timmar på skogsbacken nu igen med hästarna och de söta hundarna.
Passade på att fota lite på samma gång. Det är ju ändå så härligt höstväder. :)
Är de inte dundersöta dessa vackra hundar?
Jo... lite i efter hand...
Jag tog ju nog studenten jag med :P
