Hatar VR.
Jag hatar VR!!
Hatar hatar..HATAR VR.

och... för att tillägga.

JAG HATAR RÖDLJUS!

På något sätt, så lockar det att starta en ny blogg. Den skulle heta "HATA VR och RÖDLJUS!"

Jag är dessutom jävligt besviken på mig själv. Nästan så att man vill spyyyyy....

Hur fan kan man missa ett tåg? Är det min otur eller är det bara meningen att just JAG ska göra så att syrran missar tåget? Vore jag rik så vore det inga problem. Men just fattiga lilla jag ska NÖDVÄNDIGTVIS missa det fucking tåget.

Hatar tåg, spårvagnar, RÖDLJUS.... och mig själv. Förhoppningsvis hatar jag mig själv mindre imorgon...
men VR kommer jag hata tills jag dör.

Jag har inte ridit på en månad. Därför sticker jag iväg och rider idag. Förhoppningsvis får jag låna brorsans volvo och förhoppningsvis startar den.
Nu ska jag göra ett försök till att städa rummet, duscha och klä på mig. Önska mig lycka till. Kanske jag kan äta ostkaka osm belöning. Hehe...

Där lurade jag dig allt malin.

Här kommer en ny stuck-in-my-head låt; Price Tag av Jessie J.
Hon är galet bra live.

Titta Mari vad jag har! Det har inte du! x)

Jag håller på att måla taket på nedrevåningen och det går inte bra.

Jag: Vet du varför jag aldrig ska bli målare?
Min bror: Nä... (lagomt intresserad av vad jag har att säga)
Jag: För att jag blir så aggressiv!

Nej, det är ju verkligen inte bra att jobba med något som gör en aggressiv.

Här kommer en liten glädjespridande bild från igår.

Jessica och hästen Melinda

Med ett fint väder så blir man ju bara så gott som tvungen att gå ut även om man måste ploga sig fram vart man än går. Här kommer bröllopsbilderna från Lordis och Jessicas bröllop. :)

 

Stack ut med lillasyster (Linnéa) och fotograferade idag, även om det var freeezing cold. Vi fick hem våra reflexskärmar igår, så det var ju dax att testa dem.

Min syster har ett vackert och typiskt finskt utséende. Blondt hår, ljus hy, höga kindkotoroch blåa ögon. (Min syster har dock bara ett blått öga då det andra är brunt, vilket skiljer henne ur mängden. <3)

Imorgon åker jag hem, till Närpes. Det ska bli så otroligt skönt att träffa på lugnet, familjen, stillheten och hästarna igen, även om det är självaste jag som kommer att föra ljud...massor av ljud. Väntar så förbaskat mycket på att få greppa gitarren igen.
Just nu tycker jag att det hela tiden pågår något här i lägenheten. Man blir smått yr av all oreda, även om jag erkänner att jag kanske själv också har ett finger med i spelet. Min oreda ska jag dock reda upp nu. Precis NU. Jag vill ju inte att min rediga syster ska tycka att jag är stökig nästa vecka när hon hälsar på. ;)

Idag gjorde vi sista inspelningen i Min Morgon-Studion. Skulle så gärna fortsätta vara där och träna på allt. Jag kommer absolut att sakna stället.

Ett trött jag, sista dagen i studion.

I studion.

 

I studion.

Vi 6 i vår lägenhet har samlat på oss en hel del kartonger och paff, ifall det skulle råka sig bli väldigt kallt och elementen skulle sluta fungera. Då har vi i alla fall något att bränna.

Dessutom är det ju jättemysigt med lägereld?

Eller hur? :)

I morgon så kommer vi att göra våra "provinspelningar" med riktiga gäster som vi bjuder in och intervjuar i "Min Morgon-studion". Jag tror jag har varit lite överspänd gällande denna kommande dag, men jag får minsann ta det med en klackspark av lärdomar. Det går som det går. Att stå som kamera-man är bara otroligt kul, men att sitta som scripta och räkna ner till allt och meddela alla i förväg om vad som kommer att ske, ger mig lite huvudvärk. Att sitta som programledare är väl det som jag fasar mest för, även om vi skojar så mycket vi kan efter och före för att lätta upp stämingen. Nåja. Det går om det går. Och går det inte så GÅR DET BARA INTE DÅ.

Men det är kul med utmaningar, så länge man kan ta pressen. :)

"Ajolista"- som det så fint heter. "Körlista" på svenska.

Kamerorna. Kul kul kul kul.... x)

En bild som jag fotograferade för någon dag sedan när jag väntade på spårvagnen efter skolan.

Har inte riktigt hunnit förbereda mig för denna glada dag. Ska nu försöka åka till skolan och sprida lite glädje, även om morgonen har varit ett rent rött helvete.
Nu ger jag mig en kick i arslet och drar på ett smiiiil.

Glad Vändag kära vänner!

Jag var på bio ikväll med Mari på filmen 127 hours med James Franco i huvudrollen som Aron Ralston. Filmen är i stort sett helt baserad på Arons olycka som skedde år 2003 när han som äventyrlig bergsklättrare/vandrare fastnade med sin hand nere i en klyfta i en kanjon i Utah i USA. Vi får i filmen se hur han som en självsäker och aningen självisk person sakta men säkert ändrar livssyn, när han långt nere i kanjonklyftan psykiskt och fysiskt måste strida mot sig själv för att överleva. Det största problemet han måste acceptera, är det faktum att han inte har berättat åt någon var han är, vilket tär på hans hopp om att överleva.
Filmen är regisserad av Danny Boyle, mannen som även regisserade Slumdog Millionaire. Precis som i Slumdog Millionaire så använder sig Danny Boyle av starka bildfärger, häftiga bildeffekter med snabba bildbyten och intressanta kameraperspektiv.
I filmen kommer vi väldigt nära in på Arons (James) psyke och tankar, eftersom vi får följa med när han filmar mycket från sin egen hand-cam. När han väl är fast nere i klyftan, gör han små korta dokumenteringar med sin hand-cam. Man får riktigt se hur han växlar mellan att vara en lugn person som är säker på sig själv och tar saker och ting med ro, till en panikartad stackare som bryter ihop och är på gränsen till att tappa vettet.

Personligen tyckte jag att filmen var väldigt underhållande och på samma gång så otroligt grym. Den gjorde så att man fick känslan av att skratta och gråta samtidigt. Man kommer så nära in på huvudpersonens tankar och lidande, att man känner sig som att man verkligen var där hela tiden. Precis som om man hade varit en observerande hjälplös bergsvägg.
Jag rekommenderar filmen starkt till alla som är över 14 år. Den vrider lite på din livssyn. Jag skulle speciellt rekommendera den till människor som någon gång har tvivlat på sina liv och funderat på annat. Detta kanske kan öppna era ögon.

Trailern:

Sitter framför datorn och är lite kreativ ikväll.

Varför just Ryan Sheckler? Ja, varför inte? ;)

Kikade av en slump in på Ryan Shecklers hemsida igår kväll-natt, seeeent. Jag tror det var vid 2 tiden på natten.

Såg då att han hade en liten "skattletar-tävling" på flera olika ställen i världen. Bl.a i Helsingfors i Finland.
Man skulle leta efter en viss sak och man fick bara en bild som ledtråd. Hittar man saken så ska man gå till ett visst skateboard-shop och hämta ut en speciell skateboard.  Och jag blev ju såklart genast intresserad när jag dessutom såg att bilden som visade var saken (som man skulle hitta) låg hade blivit publicerad för 8 timmar sedan. Dessutom hade bilden bara visats ca 400 gånger, och jag antar att de flesta som tittat på bilden var amerikaner, eftersom Ryan Sheckler är amerikan. Så himla känd i Finland är han ju inte... eller?
Men var i helskotta kunde det gula huset ligga där saken skulle finnas?
Nå, tänkte jag. Skit sak samma. Någon annan som känner helsingfors bättre än jag, hittar nog saken.

När jag vaknade nästa morgon så lyste en lampa i huvudet. SÅKLAAART! Det var ju på kampentorget bakom det gula huset!!

Här är bilden som publicerades som skattkarta.

Någon gång efter 11 denna fredag, stack jag iväg för att kika om saken fanns kvar på torget bakom det gula hudet.

Nä. Den fanns inte kvar.

Men det kan jag säga. Jag tror inte att det har varit mer än 1-2 personer och kikat före jag kom dit.

Så... TÄNK OM.

 

Det skulle ha varit AWESOME!

När jag gick därifrån efteråt, så kände jag mig bara löjlig. Jag skejtar ju inte ens.

Ibland så är det jättekul att kika på gamla bilder. Helt otroligt vad många bilder jag har samlat på sedan jag fick min första kameratelefon och digitalkamera.

Jag har otroligt bred musiksmak och har alltid haft det, och jag har därför svårt att säga vad som tilltalar mig mest. Jag lyssnar på allt från rock, pop, country och rap till klassiskt, RnB, lite punk, och annat som klingar vackert i mina öron.
Men låt oss börja från början. Här ska ni få ta del av hela "min musikhistoria".


Någonstans började ju allt detta musikintresse. Den första musiken som jag tydligt minns av från min barndom var Mumin-LP-skivan som pappa köpte till min bror och mig när vi var små. Vi älskade att hoppa runt i sofforna i takt till de vackra Muminlåtarna. Såklart har även låtarna från Astrid Lindgrens sagor gjort ett intryck i mitt liv. Vilken svenskpratande unge på 90-talet har inte lyssnat på dem?

Ringde nyss till mamma och frågade henne vad hon och pappa lyssnade på när min bror och jag var små (Eftersom jag oftast bara kommer ihåg melodier, eller små textsnuttar...).
"Mumin", sa hon.
Såklart det var mumin. Varje gång pappa satte på LP-spelaren i vardagsrummet, kom jag och brorsan springandes och tvingade pappa att spela Mumin-skivan. Vi ville ju inte lyssna på något annat.
Av vad jag sedan kommer ihåg lyssnade mamma mycket på bl.a Thomas Ledin, Abba, Cecilia Vennersten, Ted Gärdestad, Helene Sjöholm (med cd:n Kristina från Duvemåla), Gyllene Tider, och en massa andra låtar från 80-talet och början av 90-talet. Såklart var det även  en del av denna musik som jag kom att gilla.

På tal om Cecilia Vennersten, som jag nyss nämnde. Jag blev så stört förtjust i hennes låtar när jag var ca 6-7 år, så jag döpte min stora blåa och uppblåsbara bad-flodhäst till "Cecilia Vennersten". Pratade man om flodhästen, så skulle man säga hela namnet, också efternamnet...det var viktigt.
Nu fortsätter vi vidare...

Dessa band/artister är också något som Mamma säger att hon lyssnade på: Eppu Normaali, Phil Collins, Paul Simon & Art Garfunkel och Electric Light Orchestra.

Pappa däremot, samlade på LP-skivor i sin ungdom tills LP-spelaren dog någon gång under min barndom/ungdom. Dessa LP-skivor spelade bl.a låtar av Eric Clapton, Creedence Clearwater Revival, David Bowie, ACDC, Dag Vag, Ted Nugent, Elton John, Hurriganes, Rollingstones, Rod Stewart.
Och nu när jag tänker tillbaka så kommer jag ihåg att LP-spelaren spelade låtar som "Have You Ever Seen The Rain" och "Sailing", "Candle in the Wind" och "Bad Moon Rising".

Det var det. Ska vi sluta här nu? NEJ.
När jag var i 3-5 års ålder så tyckte jag också att Mora Träsk var roligt.
Och aldrig glömmer jag min brors gamla kasett med Ronny och Ragges skitiga låtar när jag var i åldern 6-8. (Hahahaha...minnen)
Det var ungefär i 6-9 års åldern som jag lyssnade framför allt på mammas musik, men även på "Electric Banana band" med deras svängiga barnmusik. Senare kom ju de yngre och populära artisterna och lade sig i gröten med en massa "cool" och ny musik. Dessa band/artister var bl.a Spice Girls, A-Teens, Markoolio, SClub7, Backstreet Boys, Vengaboys, Aqua och SMURFARNAS HITS-skivor! Härrejösses. Höll nästan på att glömma bort de blåa irriterande gubbarna. Dessutom fanns det ju en massa andra "Hits"-skivor av alla möjliga slag.

När jag började högstadiet så kom jag in en konstig period när pappa kallade mig ”Duffon” för en viss orsak. Jag spelade Hilary Duffs skivor om och om och om och om igen. I dagens läge så fattar jag tyvärr inte hur jag kunde lyssna på henne. Men, nåja. Jag gillade ju allt hon sjöng om och var ju en så kallad fjortis.

Efter 7:an och Duff-perioden flöt jag in i en lite nyare (för mig) musikstil. Då menar jag HipHop, RnB och Rap med artister som t.ex Rihanna, Chris Brown, Ciara, Eminem, Ne-Yo och Justin Timberlake. Mitt i stöket blandade sig även Cascada, Beyonce, Christina Aguilera, Daniel Powter, Gwen Stefani m.f.

Efter högstadiet när jag åkte till Norge, så fick jag även in lite inspiration av min mosters skivsamlingar och musiksmak, bl.a. Celine Dion, Mel C, James Blunt, Kurt Nilsen, Alejandro Fuentes m.m.

Sedan när jag kom hem från Norge så började man allt mer spendera tid på youtube och lyssna på folk som satte upp sin musik där. Då fick man bl.a upp ögonen för Jonas Brothers, (Ja. De var allvarligt bra till en början, tills Nick kom in i målbrottet) Taylor Swift, Demi Lovato, Aly&Aj och Miley Cyrus (inte Hannah Montana-musiken, utan Mileys egna låtar). Där märker ni hur mycket Disney var inblandat.

Efter disney perioden så kom plötsligt McFly in i bilden. Visst hade man hört dem någon gång förut också, men det var NU som man började lyssna på precis allt som de bar med sig.

 

Det var under hela denna Disney-Mcfly-mf.-perioden som jag och Azra byggde upp ett väldigt starkt vänskapsband. Det var också under denna period som jag köpte min första gitarr. Detta är tider man ALDRIG glömmer.

Sedan kom Paramore. Och då var det Paramore för hela slanten.

Sedan dess har det bara ramlat in fler och fler artister, medan andra har fallit ur smaken då de kanske ändrat sin musik, röst eller annat. Livet går ju vidare.

Efter Paramore...eller det finns inget "efter", Paramore är fortfarande "THE ONE". Måste också berätta att Paramore var det första stora bandet vars konsert jag var med på. Detta är en dag jag aldrig glömmer.

Nu det senaste året har det tillkommit favoritband/artister som: "The Maine", "One Night Only", "French Films" och youtube-stjärnor som; Tyler Ward, Charice, Sunny Choi (klassisk musik, sjunger inte utan spelar underbara covers på piano), Greyson Chance, Christina Grimme, Maddi Jane + många många fler...evigheters långa listor...

Å HERRE F*CKING JÖSSES! Hur kan jag glömma stjärnan vars låtar vi satt och sjöng i

evigheter i bilen påväg ner genom Europa till Kroatien och Bosninen?!?! Ni får tycka vad ni vill. Men jag tycker

de är chatchiga, fina och helt oroligt roliga att sjunga med till.

Dessutom är de lätta att komma ihåg.

Jaja, jag kanske fick Bieber-fever, men jag fick då aldrig någon jäkla svininfluensa, eller några biverkningar av vaccinet (som jag aldrig tog) till svininfluensan.

Jag måste uttrycka mig om detta, för att jag tycker att det är överskattat. Vad i hela friden har hänt liksom? När har något hat varit så grymt tidigare? Jag säger inte detta som ett galet fan utan som en människa som använder sitt logiska tänkande och förnuft.

Har aldrig riktigt fattat mig på Bieber-Hate-hysterin. De personerna måste ha fått någon släng av något riktigt farligt virus, vad den kallas vet jag dock ej. Hatinfluensa?

Vi har ju så mycket hat färdigt i världen. Hata på värre saker liksom, t.ex krig, atmombomber, vapen, dödande m.m.? Jag bara föreslår. Eller, så kan ju hatare hålla sig till att lyssna på sin skit liksom.

Det här e min skit i alla fall, och många andras. Deal with it.

 

Ni ska inte tro att jag har glömt stjärnor som Pink, Adele, Joan Jett, Lady Gaga, Avril Lavigne, Jason Mraz, Lily Allen, John Mayer, Muse, The Beatles, Robyn m.m. De finns alla där. Varenda en.

För att avsluta denna vackra lilla historia, så ska jag spela en av mina ABSOLUTA favoritlåtar (den skall helst spelas när jag gifter mig och när jag dör!!) för er:

 

Musik är för mig, det som Lemmy är för sina Motörhead-fans.

Tack för mig ikväll! Ha ett fortsatt bra natt/morgon/dag! :)

Förresten! Jag har en ny favoritlåt för tillfället som jag nu drogar mig med; "Jar of Hearts" av Christina Perri.

PS! Det är givetvis bara att fråga mig om min musiksmak om ni vill! Jag kanske har missat något band som är jäkligt bra? Berätta för mig vad just DU lyssnar på!

Visste ni att flygbolaget Finnair har börjat med en ny kampanj som heter "Safariflyg från Norr till Söder, Ost till Väst på en och en halv timme"?

Helt jäkla coolt asså! Det kostar endast 3 € dessutom! Såklart jag nappade!
Vi fick guidade rundturer genom jungel, skog, öken, is, snö och allt vad du kan tänka dig för natur. Det bästa var att du kom så nära in på alla möjliga djurs liv. Detta är bara några få bilder av vad jag hade med hem i kameran efter min lilla safariresa.

Bara för att gårdagen var så emot mig (regnslaskigt snöblåsväder, bil som skvättar vatten när man står för nära övergångstället, inga passande festkläder, stress, ingen bra utekväll m.m) , så var jag tvungen att hitta någon ljuspunkt idag, för att göra mig något gladare.

Här är en enkel, underbar cover som inte hade kunnat bli bättre. Bästa covern på länge.  Tjejen borde få ett skivkontrakt nu.

Tre veckor framåt kommer vi att vistas i "Min Morgon"-studion för att lära oss all teknik och funktion som finns där. Vi kommer att få pröva på att göra allt från filmande, regisserande, mixande vid bildmixerbordet och ljudbordet m.m. Vi kommer också att få pröva göra ett eget 20 minuters program (som inte kommer att visas någonstan som tur är!!!) där vi kommer att fungera som programledare. Troligtvis kommer det att bli helkul!

Här kommer lite bilder från hur det ser ut där nere i studion.

I själva studion där man spelar in "Min Morgon".

 

En av de tre kamerorna.

Bildmixerrummet.

Det dundercoola mixerbordet

Ljudmannen och hans ljudmixerbord.

Steg idag upp kl. 05.00 för att släpa mig i duschen och göra mig fädrig att åka iväg till "Min Morgon"- studion till klockan 06.20.

Vad gjorde jag där då? Jo, jag fick vara på "studiebesök" och kika in i studion, kontrollrummet & ljudrummet under en sändning. Spännande spännande. Fattar inte hur de klarar av pressen att få allt korrekt (under en och samma tagning) under en direktsändning. Skulle någon missa något i sin del av arbetet så skulle hela programmet skita sig.

Väldigt intressant att se någon i direktsändning och hur de betéer sig. Fattar inte hur jag ska klara av att tillsammans med en annan "leka programledare" om två veckor när vi ska spela in en 20 minuters show. Den kommer ju visserligen inte att visas någonstans, men ändå. Jag är verkligen inte den personen som klarar av att ha tre stora kameror stirrandes på mig.

Nåja.
Denna torsdag var det bl.a Tommy Nilsson som var gäst. :) Nej mamma. Jag tog inte hans autograf.

Här kan du kika på torsdagens sändning.

...är något som jag inte vill bli.

Idag skulle vi öva att stå framför kameran och presentera ett nytt program (påhittat) på tv.
Steffe och jag skulle göra presentera ett program som hette "Freaky Friday".

Framför kameran:

Malin: Okej, nu kör vi då. Vi har ju övat nu lite med kameran avstängd. Så nu sätter vi på den och försöker köra igenom det en gång.

Steffe: Okej. (går iväg till kameran och sätter på den)

Jag sitter här och är smått sur över att det ska vara så irriterande hopplöst att hitta ett par normala jeans nuförtiden. Varför ska de se så övergjorda ut? Varför får inte fickorna se normala ut längre?

Gårdagens exklusiva outfit! Saken gjorde det inte bättre att min huva-tröja har samma färg som en sopkontainer.
Detta är utséendet man har efter en veckas filmfestival.

'