Moving Forward. Trying at least.




"Waiting to put my feet on the ground. I'm tired of going up and down. But sometimes it feels safer, waiting."







Några bilder från förra året.




Å här sitter jag i soffan och tittar på Grey's Anatomy med hörlurarna i öronen och täcket runt huvudet för att stänga ute borrmaskinsljudet som kommer från rummet bredvid. Och jag funderar allvarligt på att stanna i soffan hela dagen.

Så det så.

Om ni undrar hur det låter när de borrar i cement, så vill ni inte veta det.



Sådär gulligt och löjligt förtjust samt avundsjuk på samma gång.

Jecka har varit i Danmark hos sin syster. Lilla jag är sådär skrattretande förtjust i lillajulsklapparna som Jecka fick av sin syster.



Borde jag överdriva och säga att jag vill ha ett sängtäcke + kudde med samma tryck?

Okej. Jag lovar jag överdrev.



(Men blir jag härligt stenrik någon vacker dag så ska jag ha ett rum fullt av dessa underbara prylar som gör mig glad i hjärtat. Och jag ska ha ett annat rum fullt av Harry Potter-prylar. Ja lovar. Verkligen. Mohahahaha... *laughter from the insane woman*)



"Snap back to reality, Oh there goes gravity..."

Så sitter jag här då igen, "hemma" i Helsingfors i lägenheten på tredje våningen i min säng. Och fy fan vad det känns overkligt, även om det är detta som är min verkliga verklighet. Att jag spenderat senaste veckan i ett stall med hästar och massor med ren luft är det som kommer att kännas overkligt imorgon när jag sätter mig på bussen på väg till skolan.

Det är så sjukt att man ska behöva dela upp sitt liv i två olika verkligheter. Jag bor i två olika universum; hemma i Närpes och hemma i Helsingfors. Det är så olikt som det bara går och jag kan inte leva utan dem. Jag kan inte välja bort något. För ska jag ha ett liv av det friare senare måste jag fortsätta med att studera nu.

Ibland kan det kännas segt och trögt på alla sätt och vis, men det är väl det som gör att man blir så lycklig i slutändan? När allt det sega är förbi?

Am I right? I thought so.

Film_33_by_sidblack_large
(weheartit.com)




Jag ser det snöar, jag ser det snöar. Det är för j*vligt, fy f*n!"




Cold











Cold - Aqualung & Lucy Schwartz




"If you'll ever leave me baby, leave some morfin at my door..."

Wow! Man tappar andan av det här framträdandet.




Att radera bilder...

...är som att radera minnen.

Jag sitter som bäst och tömmer kameran på bilder. Detta betyder inte att jag sitter och trycker frenetiskt på skräpkorgskrappen på kameran. Jag är den typen av filur att jag inte klarar av att kasta bort NÅGONTING när det gäller bilder. Varenda liten ego-bild av min syster (som hon tagit genom att stjäla min kamera) eller någon onödig blombild som någon råkat trycka av. Allt sparas. Jag skiter i om hårddisken blir full. Den är full av minnen som man kan skratta åt när man är si sådär 60. I detta fall antar jag att hårddisken ännu inte har krashat...FÖRHOPPNINGSVIS inte.

Men någon bildbomb i bloggen blir det antagligen inte. För vem vill se suddiga hundbilder eller min lillasysters kompis ansikte i närbild när hon gör grimaser?

Såklart ni vill. Det vet jag ju.
















Brokeback Twilight.



HAHAHAHAHAHA!



Mina tre senaste dagar har bestått av:








Solen!

Jag kan se att solen anstränger sig lite mer idag än igår. Just därför drar jag med kameran till stallet idag. Jag har spenderat de senaste dagarna i stallet, och samma rutin följer jag idag. Det känns aldeles ljuvligt att kunna spendera dagen på mitt favoritsätt; med hästar ute i naturen och i lugnet. Inga borrmaskiner, inget bankande och byggande. Ingen trafik och inte en massa folk överallt.

2708547619b4c3315a712_large

En kul bild. Sådär skulle min cykel ha kunnat se ut när jag var 7år. Då skulle jag ha varit jäkligt glad.




Dehäran dedäran.

Jag vet inte om jag har sagt det, men jag är i Närpes.



"I wish I could marry Edward Cullen, but he's obviously already married. "




Ikväll var det den "stora kvällen" när jag och några kompisar drog till Finnkinos största biosal för att bänka oss framför Twilight Sagas: Breaking Dawn (part 1).

Den var underbar.

Och jag ska se den igen och igen och igen...och... igen.....igen... igen...

Men såklart väntar jag på sista delen.



Okontaktbar någon vecka/veckor framåt. Orsak:

Ja, jag började från början. Igår säsong 1, check.  Idag: 8 avsnitt, check!




Ibland finns det ingen "intern(et)-connection".

Azra åt mig idag: "Du är inte dum, du har bara otur när du tänker".



Basketball Juice.

Den sista kidden är priceless! x)




Hur ska detta gå?

Jag börjar skolan först 11.14 och här sitter jag klarvaken i sängen och väntar på att några finsktalande gubbar ska stövla in och börja plasta upp halva lägenheten. Jag borde sova, men jag borde också hålla mig vaken så att jag hör när de ringer på ringklockan. Väckarklockan står fortfarande på 09.45. Klockan är nu 08.59. Borde jag bara lägga ner huvudet på kudden och blunda lite? 
Förstås kommer jag ändå inte att kunna somna.

...inte kul...



Webbdesign.

Sitter på webbdesignkursen och försöker hänga med.

Solid är ett streck.

Så det så.



Just Me Noticing.

Azra och jag gör cheesecake.
Jag konstaterar att det enda jag är bra på att göra är just cheesekake.
Man behöver inte använda ugnen så man kan inte bränna något och glömmer du att du satt cheesecaken i frysen så gör det inget. Du blir i alla fall jäkligt glad den dagen du hittar den.



Jag vet inte, men mina drömmar verkar bara bli konstigare och konstigare.

I natt har jag bl.a drömt att jag och Azra var två judiska pojkar som blev jagade av nazister. Vi skulle bli ihjälgasade i ett rött och blott hopptorn klädda i plastboxers.

I en annan dröm var jag och en massa ungar jagade av polis-militärer runt i olika shoppingcenter som trodde att vi gömde knark. Samtidigt släpade jag runt på hästen Gina som följde mig och lydde mig som en hund.

Jag vet inte hur många olika drömmar jag drömde i natt, men det var helt galet. Jag vaknade näst intill chockad och greppade närmaste kvitto och en kort blyertspenna som låg på fönsterbrädet för att skriva ner alltsammans.


Tumblr_lrcnxaaayp1qmiq4po1_500_large

Yeah.. let's hope not.




Igår.



I've got some new pair of nice shoes. Only 17 €.






Priima dag.

En riktigt bra dag faktiskt. Skrev ett prov i början av dagen. Var ledig resten av dagen och släpade därför med Jecka på bio. Vi såg Tintin, som var välgjord och humorisktisk. Dock lika intressant som jag tyckte att Tintin-serieböckerna var när jag var yngre = not that much.






Det häran det däran...

Min halsduk (stickad) fastnade i skrivbordsstolshjulet idag. Annars har det inte hänt något. Vädret är tristaste trist.

Jee.






You asked for it...

so.. here she is. My secret sister Hit-Girl.




(bilderna är från Vasa Nations-bildarkiv från Halloweensitzen.)




Jag vill ha en hund.

Jag vill ha en egen hund som kan ligga och värma mina fötter och vakta dem så att inte täck-monstret drar mig ur sängen. En hund som tvingar upp mig på dagliga turer och äter de där tre dagar gamla köttbullarna som ibland finns i kylskåpet.

En Cocktail Spaniel eller en Bullshit Terrier skulle nog passa fint.




Köpte några koppunderlägg.

Kunde inte låta bli att köpa dem.




C. Hagelstams Bokhandel

Jag har aldrig sett något liknande, förutom i Harry Potter eller i gamla mysiga filmer. Ni får ursäkta mina kassa bilder som är tagna med telefon.




Impersonation.

Om ni har sett några/någon intervju/-er med Mary-Kate Olsen och Kristen Stewart så fattar ni vad som händer här.

Lite sådär vardagshumor.




Just Me Noticing.

Jag tror inte att jag skulle vilja vara busschaufför. De verkar inte så glada i varandra liksom. Varje gång de ska byta arbetspass och en annan busschaufför stiger in i bussen och den andra kliver ut, så är de alltid stressade å sura och jagar på varandra.

De får antagligen dålig lön.




Något av det bästa som finns är:

När man är på jäkligt bra humör och livet är på topp.



Dock stämmer det inte riktigt in på dagens humör och bilden är gammal (från sommaren 2010).



Nämen...allvarligt?

Jag vaknade och kände att "idag ska jag skärpa mig och göra allt som jag borde göra idag". Där låg jag i sängen och kom på att jag skulle till skolan en timme tidigare för att göra photoshopläxan. Så jag stress-duschade, stress-åt och stress-klädde på mig.
Väl på plats i skolan får man se att läraren har glömt att publicera läxan på nätet. Alltså kan man inte göra någn läxa. Vad kul.

Det värsta med dagen är att jag ska vara i skolan till 18.00 ikväll.

*Slänger mig på golvet och ropar och skriker hysteriskt*.



Jag skulle kunna stanna i sängen hela dagen. Men livet väntar utanför dörren, och det gör även finskan.

Skolan börjar 13.15. Då har vi dramaturgi och retorik i några timmar. Sedan har jag finska stöd och jag vill bara dö. Min optimism gällande finskan finns inte och har aldrig funnits, men nog fan ska man lära sig det i alla fall.

Borde jag stanna i sängen i alla fall? (en liten tanke bara)

Nej Malin. Nej.

 

Tumblr_lrl4culnda1qkh65eo1_500_large