Fatta vilken stämning jag hamnade i när jag skulle gå ner till affären och handla (så att jag inte skulle behöva äta gröt), när det i högtalare utanför affären spelades Costellos "She". Är det inte den absolut bästa höstsången även om man ibland glömmer bort att sådana skönheter finns? Sedan när man hör den blir man så glatt överraskad och lycklig så att man ryser.
Eftersom det var kallt ute, kunde jag inte stanna kvar och lyssna.

Och det första jag kom att tänka på var att: "Jag vet precis vilken film jag ska se ikväll", men sen kom tanken: "Usch vilket tråkigt liv jag har just nu. Jag vill också leva som Julia Roberts gör i filmerna". Jag gör ju ingenting, och ingenting händer. Where is my drama and happy endings?

Jag saknar tiden när man satt hemma i soffan med mamma och tittade på Notting Hill, Pretty Woman och andra Julia Roberts-filmer.

Jag får väl nöja mig med dagens drama och happy ending: Jag frös, vilket är dramat. Jag ringde hyresvärden så att han kunde komma och fixa värmen i elementen. Elementen blev fixade och nu behöver jag inte frysa. Det var mitt happy-ending för idag.

Jeee.