I alla fall kom problemet upp till ytan nu igen, Mitt ritbord är sönder. Sönder är kanske fel ord. Det fungerar helt enkelt inte som det ska och detta stör mig något enormt just nu när jag har sådan fantastisk inspiration att rita på photoshop. Ritbordet får hjärnstopp och tappar med några sekunders mellanrum tryckkänsligheten. Då blir allt jag ritar det svartaste svart som om jag skulle trycka på det hårdaste jag kan.

 

Trevligt. Något mer att sätta på "borde-köpas-listan-för-att-jag-ska-trivas-som-bäst-utan-häst".

 

 

 

 

Jag vet inte vad jag borde säga. Just nu finns det inga tankar som säger "Blogga om det här! Eller det här!". Det finns så otroligt mycket annat att tänka på just nu, och därför finns det inte plats för bloggtankar. Bl.a så sitter jag och planerar en ny musikvideo, söker bostad, jobbar, sover, slöar m.m.

Idag ska jag sitta på bussen i 500 h för att åka ner till Helsingfors och städa ur resten av skiten ur lägenheten. Ingen kul grej. Jag som började gilla den.

 

Dessutom har jag fortfarande ingen ny bostad. Jag gör väl fel i att sitta och stirra i väggen när jag egentligen borde vara aktiv bostadssökare, men på något sätt så ligger det inte högst på min prioritering just nu, Det borde verkligen det, men det gör bara inte det.

 

Där måste jag skärpa mig. Nu. Genast. Var ska jag annars bo om en månad? 

 

 

 

 

 

 

Klickade nyss in mig py youtube för att kika på en interview med Andrew Garfield. Han blev presenterad, han kom ut, satte sig ner och började prata brittisk engelska.

 

SAY WHAT?!

 

 

 

När jag fick veta att det skulle komma en helt ny spindelmannenfilm (inte en fortsättning på de gamla, utan en HELT ny) så var jag allt utom glad. Jag gillade Tobey Maguire som Peter Parker/Spindelmannen och ville inte se någon annan i spindelmannendräkt. Jag gillade också Kirsten Dunst som Mary Jane.

Denna åsikt byggde sig bland annat på det faktum att jag just kollat igenom hela den gamla trilogin och hade dem som en av mina absoluta favoriter inom hjältefilmerna/män-i-tighta-trikåer-filmer.

Tobey Maguire tog fram en riktigt bra nördig Peter Parker som snart nog fick krafterna för att vara Spindelmannen och dessutom levererade en riktigt snygg spindelman.

Nu blev det ju så då att Andrew Garfield fick rollen som Spindelmannen/Parker i den nya filmen som berättar historien från början; hur han blev biten och fick krafterna m.m. och VISST skiljer dem sig åt. Medan Maguire fick inbyggt nät i armarna på köpet med spindelkrafterna, så blev Garfield tvungen att konstruera sitt nät själv.

Också föräldrarna till Peter Parker fick en ny roll. Medan Maguires inte nämns speciellt mycket så spelar Garfields en mycket större roll, då dennes far var vetenskapsman själv och lämnade efter en hel del viktiga grejer.

Då kommer man till frågan; Vem passade bättre som Spindelmannen/Peter Parker?

Jag vill förstås inte att detta handlar om vilken som är snyggare, eftersom detta kan vara individuellt för alla tittare. Maguire är nästan 10 år äldre än Garfield. Men detta är en löjlig skillnad om man ska jämföra vem som åldersmässigt passar bättre till rollen som den unge Peter Parker. I The Amazing Spiderman spelar Garfield en 17-18 åring, även om han själv är 29 i verkligheten. Maguire var 27 när den första Spindelmannen-filmen kom ut. Så jag tror inte att åldern är något vi kan haka upp oss på, då bägge två inte passar in på Parkers ålder speciellt bra.
 Detta har ju förstås att göra med att en äkta 17 åring antagligen inte skulle vara tillräckligt muskulös och byggd för rollen som en spindelman.

 

Ändå skådespelarförmågan då? Medan Garfield gråter mycket bättre på bioduken så är Maguire den absoluta nörden, vilket Peter Parker borde vara i mitt tycke. Garfield ser aningen klenare, vigare och pojkaktigare ut, vilket kanske passar bättre med tanke på att Spindelmannen bör vara vig, klen och pojkaktig. Men samtidigt vill man se en nördig och oskyldig Maguire med den rätta rösten för Spindelmannen.

 

 

Det kändes väldigt kontigt att inte höra Maguires röst genom dräkten av Spindelmannen, men nog måste jag påstå att skämten var roligare och fler i The Amazing Spider Man.

Så jag kanske bör medge att Tobey Maguires tid som Spindelmannen är över, och det lyfter vi hatten för. Han gjorde en otrolig insats och byggde massor med mod i de små killarnas hjärtan medan tjejernas hjärtan smältade som choklad.

 

Nu får helt enkelt Andrew Garfield ta över. Hoppas bara att det inte tar allt för länge innan nästa film kommer ut. Han är trots allt 29 nu. Det blir att skynda innan rynkorna kommer och ölmagen växer.

 

Så, nu håller vi tummarna för Andrew Garfield och att han lyckas göra en lika otrolig triologi (eller fler) som Maguire.

Tobey Maguire och Andrew Garfield

 

Hejsan kära du.

 

Egentligen har det inte alls regnat idag. Det har väl duggat, men något regn kom inte förrän nu, när jag hade tänkt att jag möjligtvis skulle ta mig upp på hästryggen idag. Skulle ha velat ha med min bror på den nya spiderman-filmen. Jag är inte säker om jag tidigare kanske påstod att jag absolut inte skulle se den. Men den verkar faktiskt riktigt bra, och jag som har en "crush" på allt i spiderman-dräkt (eller också alla andra superhjältar) så skulle gärna slå mig ner i en biostol och njuta en stund.

 

Nu regnar det och det gör mig trött. Det blir väl att rulla runt i sägen tills man somnar.

 

Jag har bestämt mig för att dra ner till Helsingfors över helgen för att träffa några vänner och mata dörrmattan (som vi inte har). Förhoppningsvis är lägenheten i skick (och sängen fortfarande hel. Man vet ju aldig om Azra tar sig några smyghopp i den medan jag är borta).

 

Jahap.

Nu ropar pappa att det är mat. Så nu ska jag svinga mig mellan väggarna till matbordet.

 

 

Kära läsare.

 

Dagen började med att jag vaknade och kom ihåg att jag verkligen behövde ta en dusch för att få bort allt äckligt från några dagar tillbaka, vilket fick mig hoppas på att det regnade, så att jag inte skulle behöva stressa ihjäl mig.

Men att sedan stå på kyrkogården med regnet en halv dag var inte det minsta roligt. Leran och geggan får mig att påminnas om filmen "Den långa vandringen" med de tre djuren som försöker rymma hem. Ni vet, i slutet på filmen så ska den gamla hunden klättra uppför en riktigt lerig backe och klarar det inte riktigt. Det påminner leran om. Den leriga hopplösa backen.

 

Nu ska jag och Annika vara kulturella och historiella eller vad fan man vill kalla det. Vi ska dra på guidad rundtur på kyrkogården.
Det ska bli heligt roligt. Hehe...

 

 

Var på talko igår hos Johanna. Hon städade ur sadelkammaren och drog fram ett par dammiga läderridstövlar som hon visade åt mig och frågade om jag ville ha dem. Jag undrade om hon menade att sälja dem till mig. "Nejdå", svarade hon. "Ta dem, dom skaver för mig i knävecket".

 

Fatta vilken lycklig tjej som åkte hem igår från stallet efter talkot.

 

Stack ut igår och fotograferade lite med Linnéa och Felicia. Om det inte hade varit för de hysteriskt hungriga myggorna, så skulle vi antagligen fått fler bra bilder utan handviftande och irriterade miner. Här kommer i alla fall några.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

På lördagen drog jag till Steffe i Vasa för att dra ut och festa. Vi hade så roligt att det blev hejdundrandes sent innan vi faktiskt somnade. Närmare sagt kl 6 på morgonen. På söndagen hade jag och mamma planerat in en shoppingdag, men jag var så otroligt trött att jag inte orkade, hade lust att göra någonting. Ändå svansade jag runt efter mamma som ville att jag skulle prova ditt och datt. Vad jag slutligen kom hem med var inte mycket, förutom en ridhjälm, ett PS3-spel och skrattretande nog ett par BLÅA skor!

 

Natten till måndagen drömde jag att jag köpte ett par blåa skor. Och jag kunde inte tro mina ögon när de faktiskt låg på golvet framför ögonen när jag vaknade.

 

Nåja. De var inte så dyra i alla fall.

 

Mina fingrar vill flyga över tangentbordet och berätta hur skit blogg.se/min dator är på att ladda upp bilder här på bloggen. Speciellt de gånger när jag faktiskt har tid att ladda upp, då går det helt enkelt inte. Detta är den sorgliga orsaken till att bloggen börjar kana neråt mot papperskorgen. Men vi gör ett försök idag igen. Jag vill ju så gärna berätta att jag träffade Jesse och Tulilento och den nya hästen Kukka igår.Tumppu (Tulilento) har jag inte träffat på evigheters evigheter. Det var hästen som jag för flera år sedan spenderade en massa tid tillsammans med. Nu fick jag träffa honom igen och det var riktigt kul.

 

Jesse & Kukka

 

Oj! Fick in en bild. Hur länge tog det... en timme? Blöö....