Jag svarar inte när folk ringer med dolt nummer. Men jag öppnar alltid dörren när någon knackar. Jag har inget kikhål i dörren, och riskerar att hamna i händerna på en lönnmördare, men jag öppnar ändå. Man vet aldrig vad som väntar där ute. Det kanske är den efterlängtade ponnyn...?

 

Idag var det en gubbe som knackade på dörren. Låter som att folk knackar ofta på min dörr. Nejdå. Det händer väldigt sällan, då vi har hundrasjuttioelva låsta mellandörrar. Därför hoppade nuddade nog mitt hjärta halsgropen i sitt höjdhoppsförsök när knackningarna ljöd genom mina 17,5 kvadratmeter. 

 

Men jag öppnade. 

Och nog kändes det lite som att tomten dragit in en ponny på hjul minsann. En avlång låda stod på golvet och jag fick en papperslapp att klotta namnet på. 

 

Sedan trippade jag exalterat runt i en happy-dance innan jag slet upp lådan. 

 

Dags att skaffa hjälm och skydd nu då.