nilamalin

Efter att hattifnattarna åkte vred jag igen spelgardinen och kröp ner under täcket i sängen och somnade. Vaknade igen kanske 3 timmar senare i en så mycket bättre form än när jag somnade.

Nu har jag precis stigit ur duchen och klätt på mig. Ikväll drar jag och Jecka iväg till Alexandersteatern för att se Azra dansa på en dansuppvisning. Vi får hoppas att hon inte får någon sen bakfylla uppe på scenen. Tur att det inte är jag som ska dansa idag. Tur det.

Det finns faktiskt en orsak varför man inte bör åka på fester med öppen bar. Sitter här på stolen och vrider mig i min krapulaångest. Får rysningar av den jobbiga känslan i magen. Skulle vilja slänga mig på golvet och ligga där och skrika en stund.

Usch. Krapula känslan äcklar mig. Den är verkligen inte välkommen. Inte hos mig. Aldrig hos mig.

Sitter nu och tittar på Loreen när hon framträder med Euphoria Eurovision Song Contest 2012 , eftersom jag missade det igår då jag skulle hämta två hattifnattar vid tågstationen vid 11 tiden på kvällen.

Tycker absolut att Loreen är en vinnare i år. Hon står verkligen ut i mängden i jämförelse med de andra bidragen. Får rysningar av framträdandet varje gång jag ser det.

Vi har galakväll imorgon och jag tyckte därmed att jag kunde prova ut vilka skor jag jag skulle ha till kvällen. Såklart finns det ingen tanke på att köpa nya, så jag fick rota lite i garderoben. I tankarna har jag mina svarta sammets pumps. Hittar jag några svarta sammets pumps. Nej.

Så, då återstår frågan: Vart i helsike har mina svarta pumps trallat iväg?

Tyckte att jag var smart när jag förde över bilden (som jag ritar av) till minnesstickan och tryckte in den i PS3 för att kunna titta på bilden via tv:n. Jag ser detaljerna lättare på det sättet och så kan jag lätt zooma in på olika delar av bilden.

Kulkul. Fint när man kan sitta och titta på tv utan att spela ps3 eller titta på film. :)

Min vän Louise berättade idag något hon hade hört någonstans ifrån.  (Jag ändrar dock namnen)
En liten kille i dagisåldern berättar till en vuxen:

Pojken: Jag är kär i Anna, men när jag blir stor ska jag gifta mig med Jenny.

Vuxen: Varför ska du inte gifta dig med Anna då om du ändå är kär i henne?

Pojken: För att mamma har sagt att man inte ska gifta sig med den man är kär i.

Vuxen: Men tror du inte att din mamma är kär i din pappa då?

Pojken: (funderar hårt..) Hmm.. jo...?


hehe...

Det är rätt så sällan man faktiskt hamnar på bild själv, eftersom det oftast är jag som springer runt med kameran som en galning. När vi stack ut i skogen  på vampyrfotografering tryckte jag dock kameran i handen på Azra och hade henne att knäppa några bilder på mig. Så att jag vid 75 års ålder kan kika tillbaka och veta hur jag såg ut den 20 maj 2012. Då får jag på samma gång harmas över att jag aldrig kan vara ordentlig på bild.

Azra blev i förrgår inspirerad att använda sina röda linser en sista gång före hon kastar bort dem. Så igår stack vi ut i skogen för lite fotografering.

Knappast var det någon som såg vem jag tecknade av från förra skissen som jag visade. Mamma trodde att det var prinsessan Stephanie av Monaco från 80-talet. Inte vet jag. Kanske såg hon ut som River Phoenix. Måste googla henne senare.

Orsaken till att jag ritade av River Phoenix var att jag av någon slump trillade över en film från 80-talet på youtube där just killen var med. Genast var jag tvungen att googla killen för att se hur han såg ut i dagens läge. Det jag upptäckte vid mitt googlande var att River sorgligt nog dog (1993) vid 23 års ålder av en överdos. Snabbt fick jag även veta att han var äldst av syskonskaran Phoenix dit även den 4 år yngre (Oscar-nominerade) brodern Joaquin hörde. Det är sorgligt när världen förlorar bra skådisar och ännu sorgligare är det att vi inte fick se mer av just denna skådespelare.
River Phoenix skulle ha varit med i filmen "Interview with the Vampire" och därmed spelat mot Tom Cruise. 1994 kom filmen ut, utan River. Tom Cruise lär ha sagt: "I'll miss never having the opportunity to work with him."

Jag blev så tagen av vad som hänt River att jag kastade mig över blocket och bytte ut arbetet på en Zac Efron till River Phoenix. Så mycket intressantare.

 

 

Gårdagen var något av det mest spektakulära sakerna som jag varit med om i år, om inte på flera år. Det är definitivt något jag kan leva ganska länge på. Känslan, hyperaktiviteten, spänningen, ropandet, hejandet. Ursäkta mitt språk; Fy satan så härligt!!

Hur min kära vän Steffe kom på att ringa just mig på morgonen och meddela att hon fått tag i två VM-hockey biljetter är något jag aldrig riktigt kan tacka henne tillräckligt för. Vem får en sådan chans? Det är som att vinna på lotto. Steffe själv var så överraskad när hennes farsa ringde och sa att han hade två ströbiljetter kvar till matchen. Med ströbiljetter, menar jag förstås att dessa platser inte befann sig bredvid varandra. De var på random ställen och vi satt på varsin sida om isen.
Det roliga med detta var att jag kunde se henne och hon kunde se mig. Jag satt på 15 raden nerifrån i en kurva/hörn (snett bakom USA:s målvakt där han var placerad under första och tredje perioden), medan Steffe satt i kurvan/långsidan mitt emot mig på första raden. Helt sjuuuukt bra platser vi fick! Vi turades om att ha min kamera så att vi skulle få så fina och varierande bilder som möjligt.

Å fy fan vad kul vi hade! Vi skrek, hejade, höll andan, viftade med våra flaggor och klappade och stampade så mycket vi bara kunde. Även om jag var omringad av till största del finsktalande men även en del svensktalande människor så kan jag påstå att jag var så pass inne i matchen att flera av mina rop gick på närpesdialekt.

Utanför Hartwall Arenan var det massvis med människor i blåvita kläder.


När vi tog vår första titt in i arenan höll hockeyspelarna på att värma upp.


Uppvärmning.



När spelet snart skulle börja.


Hockey-bird!


Arenan börjar fyllas med folk och spelet börjar om ca 3 minuter.



Hockeyspelarna kommer in på plan.


Spelet har börjat och jag knäpper snabbt ett par bilder innan kameran hamnar ner i väskan. Lägg märke till var Steffe sitter.


Jag och Steffe under första pausen.


Steffe har kameran och knäpper ett par riktigt häftiga bilder.


Steffe berättade att hon nog blev skrämd ett par gånger när puckar och hockeyspelare flög in i sargen framför henne.












Och alla dessa underbara miner som jag hittade i kameran... hehe...


Hehe...


Inte så bra stämning när USA gjorde sitt andra mål. Dock gav ingen upp med att heja och ropa.


Desto bättre stämning blev det när Finland gjorde sitt andra mål. När tredje målet flög in några sekunder före tiden var ute blev stämningen helgalen. Åh gud vad jag älskar ljudet av skrikande och ljublande människor.


<3













Nu tror jag det får räcka. Herrejösses. Hur många bilder har jag kladdat hit egentligen?! Det här är antagligen det längsta inlägg jag någonsin har gjort.

Ha det gött och håll tummarna för att vi vinner!

Vaknade 11.30 av att telefonen ringer. När telefonsamtalet är över är jag så innihelvete hyper och lycklig att jag spricker...


To be continued...

Plockade upp pennorna och blocket ikväll. Satt i några timmar och klottade av och an på olika teckningar och hade svårt att bestämma mig för vad jag egentligen skulle rita. Klickade in mig på någon film från 1980-talet och kom över ett intressant ansikte.