Fick spendera torsdag - lördag i Närpes för att fixa vaccinering och krama om dom där hemma (samt få en hel drös med förvarningar om vad jag ska och inte ska göra nere i Syd-Afrika) innan det är dags att lägga iväg till Johannesburg. 

 

Kom fram till Helsingfors ikväll halv 7 och då var det packning på mitt oskrivna schema. Jag påminner mig själv. 

Passet. Pengarna. Laddaren till telefonen. Solglasögon. Kameran. Båda kamerorna. Köpte en ny liten digitalkamera idag som jag både kan klicka av bilder med och filma (i Full HD), så att jag verkligen ska ha lätt att få så mycket material/minnen sparat från resan som möjligt. 

 

 

Sedan springer jag fortfarande runt och packar, eller snarare yrar och inte vet riktigt upp eller ner. Jag ska stå nere vid busshållplatsen om ca 5 timmar och hade tänkt sova före det. Lycka till med den saken, säger jag bara. 

 

 

Att jag blev olyckligt besviken på mig mitt i packningen, på grund av att jag glömt min favoritkeps i Närpes, gör ju inte att packandet går fortare. 

 

Jaja, nu ska jag packa och sedan puffa mig i säng och stänga ögonen någon timme eller två. 

 

Godnatt. 

 

Imorgon blir det äventyyyyr. 

Sitter framför datorn igen och försöker komma igång med lite jobb, men det enda jag kan tänka på är hur otroligt obekväm pallen som jag sitter på är. Helst skulle jag sitta i soffan med skrivbordet framför. Men då är ryggstödet för långt bak. Sängkanten skulle nog inte heller fungera speciellt bra, då det finns risk för bakåtlutning som sedan leder till en skön tupplur. 

 

Men i alla fall. Pallen borde brännas. Verkligen. 

 

 

 

Det börjar närma sig, och jag börjar stressa över att jag inte ens förstår att jag faktiskt är påväg. Jag sitter och ska växla pengar och funderar över vad jag kanske skulle behöva ha med till Syd-Afrika. På samma gång undrar jag vad jag och mina vänner ska göra i Närpes över helgen. Sedan flyger verligheten emot igen. På måndag. Då smäller det. Då kommer jag att sitta på ett flygplan hela dagen. 

 

Jag försöker titta på bilder på Johannesburg på google och föreställa mig att jag kommer att gå någonstans där nere på gatan. Vilket är skrattretande svårt. Jag menar. Titta på det här och jämför det med Helsingfors. 

 

 

 

Hahahaha... Nä. Tillbaka till verkligheten. Oavsett om jag fattar vad som kommer att hända eller ej så ska jag dit. Och nu ska jag sätta mig ner och arbeta en stund, så att jag inte har Mount Everest att bestiga när jag kommer hem. 

 

Ändå...fatta! Jag är påväg! Om exakt en vecka sitter jag där i flygplanet och äter flygplansmat och undrar vad i hela friden jag gett mig in i. 

Jösses. 

När svenska idol nu började i höst såg jag de flesta auditions och följde med ganska flitigt. Jag fick några favoriter och tyckte att det skulle bli hemskt sorgligt att inte kunna följa med programmet när det var dags att flytta till Helsingfors igen. Men sedan så är ju Swefilmer min lilla räddare i nöden och vänlig nog att ladda upp alla avsnitt, så att jag kan hänga med! 

 

Och nu efter att jag har fått några favoriter, och fick se när vissa föll bort och andra höll sig kvar, så tappade jag plötsligt smaken för alla favoriter förutom en, när jag fick se och höra dennes senaste framträdande. 

 

Han är ju löjligt bra. Tävlingen är ju så gott som avslutad. De andra kan kliva av scenen och buga för killen. 

Fy sjutton va han äger. 

 

16 åriga Erik Rapp med en gudalik soul-röst. 

 

 

 

Som vissa kanske hann se tidigare så dök det upp en "testbild" i bloggen tidigare. Det var jag som testade display-styrkan och skillanden på dessa mellan olika skärmar (telefonen, stationära datorn och pc:n). Stationära datorn skiljer sig nämligen grymt i jämförelse med andra skärmar. Photoshop verkar dock korrigera färgerna till "rätt", men sedan allt annat utanför photoshop (internet, bildvisare...ja allt) visar kontrast och ljus fel. Som ni såg här.

 

Trots mitt googlande så hittar jag inget som kan fixa problemet just nu, då jag tror det har att göra med sammarbetet mellan windows 7 och mitt grafikkort. 

 

Som tröst googlade jag efter nya penslar och andra effekter att använda i photoshop, vilket jag också hittade bl.a här och här.

 

Så nu har jag suttit och testat alla möjliga trevliga effekter och grymma penslar. 

 

Här kommer fyra snabba test av lite effekter som jag använde på några bilder. Här få ni se "före" och "efter". 

Vad är liksom bättre än en kväll med photoshop och bilder av hotta män? 

 

(PS! Observera att fler bilder läggs till ju längre kvällen går...haha..)

 

 

Å kära VISA. Om du ändå vore så mycket lättare att beställa, än vad du är. 
Har suttit halva dagen och försökt fixa mig ett VISA-kort, eftersom Visa-eletron är så gott som odugligt utomlands, speciellt när vi pratar om Syd-Afrika. Jag visste inte förrän igår (?) att jag får skaffa mig ett Visa, då jag trodde att man var tvungen att ha en regelbunden inkomst. Tydligen ska det räcka med att du studerar och att du lyckats ta dig över 90 studiepoäng. Jahaa! Vad trevligt, tänkte jag och satte mig vid 12 tiden för att ringa banken och checka så att jag inte har lögnare till vänner. 
Jodå, jag skulle nog få skaffa mig Visa-kort. Najs, tänkte jag igen och började fylla i uppgifterna för att beställa Visa-kort. 
Allt gick riktigt bra tills jag kom till årsinkomster. Dags att rota efter papper. Papper upphittade. Papper stämmer inte överrensmed verklighet? Irritation av högsta grad. Försöker ringa mamma (första hjälpen). Första hjälpen svarar inte, så man ringer andra hjälpen (pappa). Pappa hinner inte diskutera och men tycker att jag ska förlita mig på pappret. 
Jag tar mig kragen och tar ut min ilska på att ringa till Kyrkpressen och avbeställa tidningen som de senaste månaderna skräpat ner postlådan. Sedan slår jag numret till  VERO för att checka vad problemet i sifferdjungeln är. Inget problem där inte. Bostadsstödet räknas inte som studiepenning. Tack för den informationen. 
Så nu sitter jag och känner mig dummare än dummast. 
Nu har jag suttit inloggad på banksidan för länge, dvs att jag är utloggad. Dags att fylla i uppgifterna igen. 
Jaha, vad är detta nu då? Låneskötselutgifter??
Mammaaaaaaaa...!!

Passande bild från google. 

Ibland får jag galna impulsanfall av olika slag. Plötsligt vill jag lära mig något nytt, eller testa något galet, eller så börjar jag helt enkelt tänka annorlunda för en dag eller två. Då är det oftast mamma som får höra om mina idéer först och hon får avgöra om det låter helknäppt eller inte. Hon får avgöra om det är smart att köpa terrängcykel bara för att jag plötsligt får en sådan lust att cykla i skogen, eller om det är smart att lägga hundralappen i springskor för att jag lägger upp målet att jag ska få tillbaka min kondition. 

Hon är alltså min extra puff av logiskt tänkande när det kommer till att avgöra dessa grejer. 

Men min senaste idé har hon definitivt fått slå av ett flertal gånger. 

 

Det som alltid har kommit tillbaka till mig på senaste tiden - så ofta att jag inte vet om jag kan kalla det galna impuls-idéer längre - är skejtandet. 

 

Jag får en liten pirrig längtan när jag ser folk rulla runt på alla dessa brädor och jag tänker; tänk om. Tänk om jag kunde rulla till skolan istället för att alltid stresspromenera (eller spurta när ingen ser) så snabbt att valpsjukan i smalbenen river och sliter som om vi alltid varit fiender av den grymma sorten. 

 

Jag vill kunna ha valet att ställa mig på brädan för att ta mig korta sträckor så länge vädret tillåter. Slippa spendera en massa tid på bussarna, när jag i själva verket kunde njuta av lite fart istället för att alltid gå runt som en sömngångare efter de korta men tröga bussresorna. 

 

Så jag har liksom bestämt mig efter att ha googlat, sett videor och snackat med Björn. Jag ska börja "cruisa", trots varningen om att de första månaderna av träning absolut kommer innehålla blåmärken, skrapsår, ömma kroppsdelar och sträckta muskler.

 

Jag peppar mig med att läsa bloggar, artiklar och forum-inlägg av skribenter som börjat skejta i sen ålder, för jag kan definitivt inte söka stöd från mamma denna gång. Hon försökte föreslå dans. Ha ha... pfff. Förlåt mamma. 

 

Nej seriöst. Nu fan ska jag lära mig dehär om jag ska få njuta av att bo bland cement, betong och asfalt. Dags att rota fram rullskridskoskydden. Och hjälm. Helt dum ska man väl ändå inte vara. 

 

Men. Först kommer Afrika. Men sen. Då. 

 

 

 

 

 

 

Jag behövde en hel del småsaker. Ni vet, saker som försvinner när man städar eller inte städar eller när man reser av och an och glömmer det på fel ställe, eller också bara försvinner som om det hade ett eget liv och bara bestämde sig för att fly för livet. 

 

Så tack Stephanie för att du visade mig till Tiger. Tiger är en (dansk?) affär som säljer just sådana saker; saker som förvinner. Allt mellan häft, ögonbrynspincetter, tejp med underliga texter, vispar, sockor, telefonladdare, take-away-muggar med skumma mönster...ja i princip allt du kan tappa bort. Priserna är jämna. Aldrig att du ser summor som försöker lura ditt öga med "jag är billiagare än vad jag ser ut" och därmed är 9,95 istället för 10. Tiger är dessutom otroligt billgt. De flesta prylar kostade mellan 1-5 €. Jag tror inte jag märkte att något var dyrare än 15 € (vilket var en snygg tvättkorg i vävt trä [?]).

 

Tejpet och telefonskalet (på bilderna nedan) är jag galet förälskat i. Det fanns också i rosa med texten KÆRLIGHET, men den här gången blev det "Det er for vildt"

 

Gissa om jag släpade hem på allt som jag gått och suckat över den senaste veckan på grund av dess oexistens och frånvaro.

 

Tack Tiger. Tack Steffe. 

 

Sedan hittade jag byxor på mindre än 10 minuter från JC, samt en tröja som jag knyckte med mig i farten mot provrummet. Boken "Uglies" av Scott Westerfeld köpte jag igår från Akademiska Bokhandeln för att göra något annat än sitta vid datorn om kvällarna.

 

.

 

Sitter och jobbar med en webdesign och funderar över fonter, färger och former, medan mina vänner har alkohol-kul. Vet inte om jag borde vara glad för en krabbisfri morgondag, eller om jag borde skvätta en tår för vad jag skulle missa i onyktert tillstånd. 

 

Just keep working, just keep working, just keep working working working. What do I do? I work.

 

 

Medan jag sitter och photoshoppar märker jag allt mer för varje bild jag sparar att photoshops färger inte stämmer överrens med hur slutresultatet ser ut när du sparat bilderna och öppnar dem i ett annat program/laddar upp dem på internet m.m.

 

Så mitt nästa lilla äventyr går ut på att lösa just detta problem. Någon som förstår sig? 

 

Här under kommer ett exempel. Den till höger är hur windows visar slutresultatet, medan photoshop visar den till vänster. Kontrastet är såå mycket vassare och starkare än den till vänster.

 

 

Jag börjar med att bjuda på en bild från början av sommaren när min kusin blev konfirmerad och min syster och jag gick på äventyr i de gamla husen där tårtbjudningen höll till. Underbart ställe. 

 

Men det har inget att göra med att jag har många bollar i luften just nu. Skolan har börjat och jag är inget undantag bland de som ska börja släpa sig iväg på morgnarna till lektioner av ditt och datt. Samtidigt ska jag också börja jobba. Göra designer påriktigt! Sedan måste jag också börja tänka på vad jag ska göra som slutprojekt. Och utbyte bör jag väl inte ens tänka på nu eller? Jo visst måste det ligga i tankarna.

 

När ett påminnande mejl med några dagars deadline uppmanade oss filmstuderanden att söka till en tio-dagars intensivkurs i Johannesburg i Syd-Afrika i början av oktober tänkte jag (aningen uttråkat med längtan bort från Finland) - ja varför inte. Sedan tänkte jag inte så mycket efteråt förrän jag insett vad jag gjort. Tänk om det skulle bli jag som fick åka. 

 

Och vad händer? Jag blir utvald!

 

Ska vi säga att jag från att ha kastat en tenniboll upp och ner plötsligt longerar med 5 eldklot? 

Jepp, det låter passande.