Kikade runt, och hittade denna underbara lilla film på Paulas blogg! Har din dag inte riktigt haft sin höjdpunkt än? Kika in det här och därmed har du din lilla topp. :)

Har under denna vecka varit på 18 filmförevisiningar. Ibland visades två filmer efter varandra på samma visning (då den ena filmen ofta var väldigt kort, ofta mellan 10-15 min), så egentligen blir det mer än 18 filmer.

Nåja. Här är i alla fall (några av dem, eftersom jag inte vill börja räkna upp alla de korta småfilmerna också) de filmer som jag har sett, en liten beskrivning på dem och bedömning från 1-5:

I'm Still Here
Regissör: Casey Affleck
Bedömning: 5 (Måste ses!)

Denna film handlar om skådespelaren Joaquin Pheonix (han som spelar Johnny Cash i filmen Walk the Line) som plötsligt bestämmer sig för att sluta skådepela och börja rappa istället. Detta blir då en total katastrof, inget lyckas och man ser hur han trots sin tro på sig själv bryter ihop.
Filmen är jätteintressant, men får en också att må dåligt, av att se hur han förändras från en stjärna på himlen till ett dammkorn på marken.
Vi blev dock helt lurade, eftersom regissören och Pheonix efter filmens släpp kom ut med att filmen var en mokumentär och därmed inte äkta. Alltså har Pheonix levt i en falsk karaktär under ca 1 års tid, medan filmen blev inspelad.
Vilken suverän skådespelare är han inte då? x)

 

 

 

Underkastelsen (Submission)
Regissör: Stefan Jarl
Bedömning: 2 och ett halvt.

Denna film är kind of som en fortsättning på Stefan Jarls film "Naturens Hämnd", vilken handlar om hur både naturen, människan och djuren lider av människans fel. I denna film får vi reda på vad som egentligen finns i våra kroppar, i vår omgivning, ja överallt. En film om kemikalier som kommit in i våra liv efter andra världskriget.
Du lär bli rätt så chockad, och du kommer inte att våga röra dig för resten av kvällen. Dessutom kan du inte göra något åt saken. Så filmen får dig att känna dig ganska skit.

 

 

 

Kafka in Congo
Regissör: Marlène Rabaud & Arnaud Zajtman
Bedömning: 3

En film om hur ostabilt och dålig rättvisan är i Congo. Hur pengar fifflas bort och dina ord inte betyder ett dryft, även om det är du som har rätt. I filmen får vi se hur en kvinna besöker domstolen gång på gång för att få tillbaka sin mark som blivit bestulen. Staten bryr sig inte om att fixa problemet, och folket får lida av detta.

 

 

The Green Wave
Regissör: Ali Samadi Ahadi
Bedömning: 5 (Viktigt att se denna!)

En film om de omskakande händelserna i Teheran, Iran under Maj-Juni 2009. Vackra animeringar och bra intervjuer tar dig på en omskakande resa genom en liten del av den grymma verkligheten vi lever i. Vi får se hur fifflande med röster kring presidenvalet i Iran orsakade stora skador i både kropp och själ hos iranierna.
En film som gjorde mig grymt upprörd och arg.

 

 

Hotet (Threat)
Regissör: Stefan Jarl
Bedömning: 1

Filmen handlar om hur tjärnobylkatastrofen påverkade de övre delarna av Sverige. Speciellt samerna och deras renar blev grymt påverkade, och detta är deras tårar.

Jag är ledsen. Men jag somnade under filmens gång. Antagligen var den ändå rörande och bra för de som såg den. Ibland blir man bara väldigt trött av sorgliga filmer.

 

Jag tror jag fortsätter i morgon...för det här kommer nog att ta tid...

Den senaste tiden har jag kollat sjuhelsike många dokumentärfilmer. Inte så konstigt när man går på en dokumentärfilmslinje. Otroligt många av dessa dokumentärfilmer som jag har sett har kommit med ett tungt budskap om bl.a svält, död, tortyr, droger, misshandel, prostitution, sjukdom och pengakriser.

Sorgliga ämnen är ju inte kul. Speciellt inte eftersom det är äkta, det man ser i en dokumentärfilm.

Dock är det ganska intressant diskussion man har med läraren efter filmerna, när man frågar hur man kännr sig.

Läraren: Jaha Malin. Vad kände du efter Raindeerspotting då?

Jag: Arg

Nästa film...

Läraren: Jaha... Vad fick du för känsla efter Modsfilmerna då?

Jag: Jag e arg...

Nästa film...

Jag: Jag tittade på The Cove igår.

Läraren: Jaha, och hur fick den dig att känna dig?

Jag: Arg...

Nästa vecka under DocPoint Filmfestival.

Läraren: Vad såg ni för filmer igår då?

Jag: The Green Wave.

Läraren: Och vad tyckte du om den då?

Jag: Den var bra...

Läraren: Hur kände du dig då?

Jag: Arg...


Det blir ju "ganska intressant" i morgon när han ska fråga vad jag tyckte om "You don't like the truth - Four days in Guantanamo".

På grund av en otrolig grym bristfällighet gällande yttrandefriheten i bl.a Iran men också i andra länder, tänker jag ha en tyst dag i morgon till minnet av alla som bestulits på sin yttrandefrihet världen över. Jag tänker inte använda ord. Jag kommer endast tillåta mig själv att använda ett pappersblock att skriva på om det är något jag vill säga. Att skratta och gråta är inte ord, utan känslor, vilket jag därmed tillåter. Ring mig inte i morgon. Jag svarar inte.

Ikväll, onsdag, såg jag filmen "The Green Wave", vilket jag glömde berätta i förra inlägget p.g.a min aggression. Den påverkade mig något otroligt, och jag kan inte beskriva hur illa jag kände mig efteråt. Det är grymt att världen har blivit så här som den är idag.  :(

Jag skäms något otroligt att jag inte visste vad som egentligen pågår i en annan del av vår planet. Varför ska man vara så jäkla blind, fåfäng och oberörd av vad som egentligen händer världen över? Vi blir livrädda om något händer i närheten av där vi bor, och där vi vistas. Om det kommer en tsunamivåg någonstans i ett land i söder, så tar eget land ofta bara reda på om det har dött någon från just det "egna" landet i tsunamivågen. De flesta skiter fullständigt i att flera tusen människor i landet där hemskheten hände faktiskt blir av med sina hem, sina liv m.m.

Det är dessutom ännu läskigare att veta att folk tar livet av sin egen art. Att människan inte längre får yttra sig, och leva ett fritt liv p.g.a religion, politik, samhällssystem m.m.
Då får man fråga sig, varför inte någon störtar denna idiot från toppen. En person skall inte få hjärntvätta folk ifrån att använda sitt eget vett.
Jo, visst kanske vi tror på Gud, Allah och natuten och whatever. Men det är idiotiskt att sänka oss till en sådan nivå att vi tar livet av våra medmänniskor för att följa några gamla gubbar som tror på saker som är skrivet i en gammal bok. 
Jag säger inte att det som står i dessa koraner, biblar m.m. inte är sant, men någonstans måste man kunna dra en gräns och själv kunna använda sin hjärna för att fatta att något är fel.
Varför i hela vida världen ska man följa något så gammalt efter två världskrig och och en hel massa andra krig gällande politik, religion m.m.
Är det inte dags att ta ännu ett steg och skriva något nytt att följa? Vi måste ju kunna tro på oss själv för att kunna följa något annat. Jag säger inte att vi ska skippa det vi nu har trott på i tusentals år, men någonstans måste någonting förnyas, eftersom människor verkar ha svårt att fatta vissa grundlagar som inte borde vara något problem i dagens samhälle.

Flera av budorden, som vi annars lär oss i religion, är inte religion utan etik och moraliskt tänkande.  Varför lär vi oss då dessa budord på religionstimmen i skolan och inte i samhällslära?
Det som de flesta heliga böcker säger är bl.a:

- Du skall inte stjäla
- Du skall inte ljuga
- Du skall inte dräpa
- Du skall behandla andra som du själv vill bli behandlad

Dessa budord är något som vi alla BÖR FATTA att SKA följas. Vi kan alla hålla med om att dessa budord är goda. Om man vill följa resten, är det ju inget fel.

Felet är att varje krig bryter mot dessa budord.

Om det nu är Gud som kom på dessa budord, så måste han ju ha varit otroligt smart, men stackarn tänkte aldrig på konsekvenserna. Människan är för smart för att följa dessa lätta budord. Vi är beroende av att äventyra allt på liv och död.

Så nu uppmanar jag folk. Vi kan inte längre blunda för det som sker i världen. Det minsta som du som människa kan göra är att se vad som händer runtom i världen med dina medmänniskor och din livsmiljö. Det som vi ser är kanske hemskt, sorgligt, äckligt och deprimerande. Men det är vår verklighet. Och det är i verkligheten som vi lever. Vår verklighet. Inte i en jäkla prinsessbubbla med blommor och fjärilar.

Jag var över helgen och kikade på årets BUF-NUF Revy vid namn "Seka Soppa", och det var precis det vad det var.  Jag fick bl.a se snärttiga och roliga skådespel om Facebook-beroende, Bensin och parkeringsplatser, 30-åring som nyss flyttat hemifrån och Biovandaliseringsutredning!
Ni lär missa mycket skratt och en bra föreställning om ni inte åker!
Här får ni lite bilder av mig som ska göra så att ni åker och ser på den roliga revyn!

Åk! Nu!!
Här kan du beställa biljetter!

Fick plötsligt väldigt ritlust idag! Så, jag började på en helt ny teckning den här gången. En häst! Jag har döpt hästen till Kick-Ass, bara för att det passar. Här får ni en liten sneak peak av hur långt jag har kommit. Detta tog visserligen flera timmar att måla... och ännu är det bara halsen, huvudet och manen som är (nästan) färdiga.

Det är roligast att rita när man inte har någon press på sig att göra det. När man bara låter det få komma.

Ska fortsätta på Kick-Ass i morgon om jag orkar, hinner, har lust m.m.

Jag åker ju hem imorgon (egentligen idag...eftersom klockan är efter 12.00. uups..), till min familj. Och dessutom så har vi tydligen fått en utökning av familjen, med en liten chinchilla vid namn Cleo. Ska bli såå kul att träffa krabaten.

See ya!

Malin

 

 

Har ni funderat någon gång på ordet "coolt" och vad det innebär att något är "coolt". Ordet "coolt" måste ju vara något bra eftersom att så många tycker om att vara "coola" och tycker om saker som är "coola".

Frågan är då. Vad är coolt?

Egentligen är ordet "coolt" något som du inte kan sätta fingret på. "Coolt" är som ett litet djur som lurar bakom olika hörn och hoppar fram och påstår att saker och ting är coola, utan att du själv egentligen kan bestämma dig för om du skall hålla med eller inte. Dock slutar det med att majoriteten håller med "coolt". Man kan inte stämpla något för att vara coolt. Man kan jämföra det med en bar-stämpel som du får på handen, men som går bort med tiden.

Det som var coolt på 70-talet behöver inte vara coolt nu.

Framtidssaker är dock ofta "coola". T.ex senaste I-poden, senaste Appel-datorn, senaste bilen m.m.

The new shit is the cool shit.

Människor kan också vara coola. Det är t.ex personer som har gjort stort intryck på ett flertal människor.
En mamma kan vara cool, om barnet tycker så.

Min mamma är cool. Det tycker t.o.m min kompis. Eller hur Azra? ;)

Orsaken till att jag idag funderar över coola saker är att jag igår såg filmen av maximal coolhet. x)
Klatchiga klichéer, rädda världen, massa vackert byggda framtids saker, offra sig för sin son, kabooomm-smällar och blabla. Helt otroligt coolt. Det var också jättecoolt att; när det blev helt tyst i salen efter en stor explosion, så hörde man bara långt bak i salen hur en kille sa: Siisti.

Jo, absolut va det siisti. x)

Vaknade vid 11 tiden, för att ligga och vrida sig till 12. Ska bara ta det så otroligt lugnt idag. Azra och jag ska på bio ikväll. Det är Tron Legacy som vi ska se. Någon som har sett den? Hoppas att den är bra. Om inte så får man i alla fall njuta av 3D föreställningen och komma ut med röda märken på näsan efteråt. ;)

 

(bild lånad från google)

Bara för att vi har spenderat en och en halv dag i skolan denna vecka med att kolla igenom Mods-trilogin av Stefan Jarl, så har just denna scen fastnat i huvudet:

 

Någon av er som har sett triologin eller någon av filmerna?
Eller kanske ni är för unga? x)

Konstigt nog plockade jag upp min ritbordspenna igen, efter ett långt uppehåll. Klottade en stund. Varför händer det oftast såhär kvällstid/nattetid att inspirationen, som egentligen inte finns, kommer flygande?
Startade inte ens upp kopieringsmaskinen i huvudet den här gången.

Nattuggla. Det är det jag är.

Först lite fakta om delfiner, bara så ni förstår vad de egentligen är för sorts magnifika varelser:

Delfiner...:

- ...är allt från 1,2 m - 9-5 m. (Den största är späckhuggaren)
- ...är däggdjur inte fiskar.
- ...kan bli ca 45-50 år gamla.
- ...har en hjärna med hög komplex. Denna hjärna är större än människans.
- ...räknas vara ett av världens smartaste djur.
- ...har p.g.a sin intelligens lätt att lära sig nya saker t.ex trix och rörelser.
- ...kan höra ljud upp till 220 kHz, vilket ligger i ultraljudzonen. Detta är ca 10 gånger eller mer än en vuxen människas hörsel.
- ...använder sig av ekolokalisering.
- ...är väldigt sociala djur och har vid flera tillfällen räddat människor i nöd.
- ...kan enligt nya studier utveckla Typ 2 Diabetes, och därmed är delfinen det enda djuret tillsammans med människan som kan få detta.
- ...har en kropp som är formad till att simma fort med. Vilket gör att de helst rör sig på djupare vatten med öppna ytor.

Så. Nu kanske ni undrar varför jag skriver om delfiner idag?

Saken är den, att jag för några dagar sedan fick tips om en dokumentärfilm vid namn "The Cove". Eftersom jag studerar Dokumentärfilm detta år, så sitter jag ofta och kikar på en hel del dokumentärer. Och denna var inget undantag. Det enda undantaget med denna film var att den fick mig att reagera hemskt starkt.

Visste ni att det varje år slaktas ca 20000 delfiner i den lilla staden Taiji i Japan? De bästa och finaste delfinerna av dessa 20000 väljs ut av delfintränare att sättas i fångenskap för att tränas upp och visas för folk i delfinarier, medan resten dödas kallblodigt.
De delfiner som fångas är ungar. Dessa jagas in med hjälp av båtar med nät och järnrör. De långa järnrören sticker man ner i vattnet för att sedan slå i dem, så att det skapas ett - i delfinernas öron - obehagligt starkt ljud som de flyr ifrån.

Delfinfiskarna får ca $150,000 för varje delfin som säljs till ett delfinarium, medan de delfiner som slaktas endast ger $600/st.

Av de delfiner som köps in till delfinarier dör 50 % under de första två åren p.g.a stress, depression, sjukdomar och föroreningar i bassängerna.

Det kött som man får av delfiner innehåller en oerhört hög kvicksilverhalt, och är därmed egentligen förbjudet att säljas, då det räknas som giftigt. Ändå har man (i alla fall tidigare) gett bort en hel del kött gratis till skolor, som lunch till barnen och dessutom sålt delfinköttet som valkött i lokala mataffärer.
Enligt Japanska bestämmelser får fiskkött högst innehålla 0.4 ppm (parts per million) kvicksilver. Den högsta halten som man har träffat på när man testat delfinkött i Taiji var 100 ppm på en flasknosdelfin.

Efter att filmen The Cove släpptes har man nu allvarligt försökt få stopp på detta slaktande av delfiner, men fortfarande har ingen förändring gjorts.

Vissa japaner i Taiji påstår att det hör till deras kultur och tradition att äta delfinkött.
Men kan man kalla detta för tradition och kultur:

- säljande av delfiner till delfinarier för oerhört mycket pengar?
- dödande av delfiner på ett så kallblodigt sätt?
- gratis bortgivning av delfinkött till skolor?
- förgiftning av människor som äter delfinkött i tron på att det är valkött?
- att mörklägga allt som sker i denna vik, för att hålla det hemligt för resten av japan och världen.

Uppenbarligen görs detta bara för pengarnas skull.
Ska det få vara så här? Ska människors besatthet kring pengar få ta livet av ca 20000 delfiner per år?

Sorgligt nog är det så, att det man inte ser behöver man inte lida av. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara om ingen gör något.

Ja, visst kan man börja argumentera om hur många kor, grisar, höns, människor, hundar, katter... som dör per år p.g.a slaktande, svält, sjukdomar, mord m.m.

Men börjar man inte någonstans, så får man heller inget slut på skiten.

Det minsta ni kan göra är att kika på filmen "The Cove" och sedan lägga ert namn i namninsamlingen, som sedan sänds in till bl.a USA:s president m.f.

Här är trailern till "The Cove".



Låt oss göra något åt detta innan det är försent!

You know what they call it!

Rocking Chair!

En bild från 24.10.10 när vi hälsade på hos mormor. Minen är marvelous! ;)

...sku va bra ibland. Så man foar naa joot.

Sorg är en egendomlig känsla. Den täpper till din hals, pressar tårar ur ögonen och gör att du känner dig hjälplös.
Men det är viktigt att gråta ibland, att släppa de tunga känslorna och låta dem komma ut i tårform. Att gråta är mänskligt och starkt.

Idag gråter vi en skvätt för att ett litet, underbart och sött liv har gått bort. Min systers hamster "Lilla My" drog sina sista andetag och kämpade in i det sista.
Jag förstår varför veterinärer inte gråter. De knyter inte några band med djuren de träffar. Det är bara djurägarna som gråter och jag förstår varför.
Lilla My var inte min, och därför kände jag mig inte ledsen medan jag satt med den sjuka lilla hamstern som låg i en liten handduk i min hand, medan den kämpade med att röra sig och andas. Jag kände mig inte ledsen förrän jag sa just det "att jag inte har knutit något band till djuret". Då lade jag ner den lilla pälsbollen och gick in på mitt rum för att gråta.
En tår kom det. En tår.