Ibland får jag galna impulsanfall av olika slag. Plötsligt vill jag lära mig något nytt, eller testa något galet, eller så börjar jag helt enkelt tänka annorlunda för en dag eller två. Då är det oftast mamma som får höra om mina idéer först och hon får avgöra om det låter helknäppt eller inte. Hon får avgöra om det är smart att köpa terrängcykel bara för att jag plötsligt får en sådan lust att cykla i skogen, eller om det är smart att lägga hundralappen i springskor för att jag lägger upp målet att jag ska få tillbaka min kondition. 

Hon är alltså min extra puff av logiskt tänkande när det kommer till att avgöra dessa grejer. 

Men min senaste idé har hon definitivt fått slå av ett flertal gånger. 

 

Det som alltid har kommit tillbaka till mig på senaste tiden - så ofta att jag inte vet om jag kan kalla det galna impuls-idéer längre - är skejtandet. 

 

Jag får en liten pirrig längtan när jag ser folk rulla runt på alla dessa brädor och jag tänker; tänk om. Tänk om jag kunde rulla till skolan istället för att alltid stresspromenera (eller spurta när ingen ser) så snabbt att valpsjukan i smalbenen river och sliter som om vi alltid varit fiender av den grymma sorten. 

 

Jag vill kunna ha valet att ställa mig på brädan för att ta mig korta sträckor så länge vädret tillåter. Slippa spendera en massa tid på bussarna, när jag i själva verket kunde njuta av lite fart istället för att alltid gå runt som en sömngångare efter de korta men tröga bussresorna. 

 

Så jag har liksom bestämt mig efter att ha googlat, sett videor och snackat med Björn. Jag ska börja "cruisa", trots varningen om att de första månaderna av träning absolut kommer innehålla blåmärken, skrapsår, ömma kroppsdelar och sträckta muskler.

 

Jag peppar mig med att läsa bloggar, artiklar och forum-inlägg av skribenter som börjat skejta i sen ålder, för jag kan definitivt inte söka stöd från mamma denna gång. Hon försökte föreslå dans. Ha ha... pfff. Förlåt mamma. 

 

Nej seriöst. Nu fan ska jag lära mig dehär om jag ska få njuta av att bo bland cement, betong och asfalt. Dags att rota fram rullskridskoskydden. Och hjälm. Helt dum ska man väl ändå inte vara. 

 

Men. Först kommer Afrika. Men sen. Då.