Empire of the Sun - Filmrecension

Har ni någonsin varit med om att ni någon gång som yngre sett en film som ni blivit fascinerade av, men aldrig snappat upp filmens namn, skådespelare och dessutom glömt delar av filmen, vilket gör det omöjligt att veta vad filmen i stort sett handlat om?
Jag kommer ofta ihåg filmers handlingar, men som barn somnade jag jätteofta på soffan framför tv:n, då ingen annan hade orken att se på film med med till slutet. Såklart somnade man som 10 åring framför långfilmer på över 2 timmar som sändes på tv och gick över 12 slaget.

Alla dessa gamla filmer fastnar ändå på något sätt. I alla fall till viss del. Detta har gjort att det då och då ploppar upp stillbilder eller scener från någon gammal film upp i mitt huvud, och det känns stört-omöjligt att veta vad det är för film. Jag kommer endast ihåg känslan, miljön, detaljer och ibland den karaktär som råkar vara i bild just då. Namn, och sådant har jag glömt.

MEN! Då finns den fantastiska dagen då du på något konstigt sätt kommer över en gammal film igen och du förstår varför du ibland får en bild upp av t.ex: "En pojke som står mitt bland en massa dyrbara saker som blivit placerade på en ödslig arena någonstans ute i en öken. Pojken ser ett stort ljus borta vid horizonten och står och beundrar ljuset".

Här har ni filmen!

EMPIRE OF THE SUN

"Empire of the Sun" kom ut 1987 och är regisserad av ingen mindre än Steven Spielberg. Filmen är till viss del en krigsfilm men kretsar kring en rikare engelsk-medelklass pojke i yngre skolåldern som tar oss genom filmen med häpnadsväckande livsvilja och hopp. I början av filmen får vi se den unge flygplansintresserade Jamie Graham (Christian Bale) som bor tillsammans med sina föräldrar i Shanghai. De hör till de rikare och har även betjänter, som den unge Jamie ofta retas med.
China och Japan är dock i krig och när USA och England också ansluter sig till kriget ockuperar Japanerna Shanghai. Under oroligheterna tappar Jamie bort sina föräldrar i massflykten och han strövar en längre tid runt ensam i sitt övergivna hus tills det blir brist på mat. När han tar steget ut på gatan verkar inget vara som förut.
Han ansluter sig desperat till två amerikaner som även de försöker överleva kriget.

Dessa hamnar alla tre in i ett läger tillsammans med andra amerikaner och engelsmän. Trots de dåliga omständigheterna och lägrets kondition kämpar den unge Jamie, som fått smeknamet Jim, efter friheten och överlevnad. Han blir något av ett hopp för de andra i lägret, då han är den enda som försöker se saker och ting på den ljusa sidan. Lägret ligger beläget strax bredvid ett litet flygfält där japanerna förvarar några mindre bombflygplan och Jamie är väldigt fascinerad av dessa maskiner.
Dock väntar han på den dagen då han ska få se en äkta P-51:a som han själv har i miniatyrformat med sig som en av sina viktigaste ägodelar.

Nu vill jag inte avslöja mer.

Själv anser jag att filmen är ett riktigt litet fint mästervärk med typisk Spielberg-musik och stil. Den blir aldrig tråkig, då det ständigt händer något nytt för den unge Jamie som genom hela filmen springer på en smal livslina som om han skulle kunna dö vilken sekund som helst. Varje gång han klarar något så bygger man upp ett litet hopp om att han kanske kan klara sig ändå.

Den unge Christian Bale visar redan i den här filmen stor skådepelarförmåga och jag fattar plötsligt varför han just ligger på toppen i dagsläget.

Filmen är absolut något av en storfavorit för mig och jag uppmanar er att SE DEN!

Den får ett välförtjänt tal på  8,5/10






Kommentarer Från Er Läsare

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo