Usch vad det där lät hemskt. "När slutet är nära". Jag menar inget jätteallvarligt utan bara det faktum att jag nyss läst ut den sista boken i Hunger Games-trilogin.

Visst insåg jag redan igår att jag troligtvis skulle läsa ut Mockingjay-boken idag. Jag försökte läsa ut den igår, men somnade så gott som med huvudet i boken och vaknade vid två-tiden på natten av att nattdukslampan fortfarande lyste.

Jag läste på bussen till skolan, på bussen från skolan och han knappt ta av mig skorna innan jag kastade mig på soffan och läste ut de sista sidorna.

Sista sidan läses och jag sätter ifrån mig boken och känner hur tomheten kommer krypande. Övergiven av karaktärerna. De stannar kvar i boken och fortsätter ett oskrivet liv, hemligt från andras ögon och jag fortsätter mitt. Lusten att få ett par tårar att rinna var stor, men det var nästan så att jag snarare fick skratta åt mitt löjliga försök att gråta.

Det är alltid samma sak varje gång jag läser ut en serie på ett felrtal böcker för att sedan bli helt övergiven. Man klamrar sig fast vid de sista sidorna som om de vore linan som hindrar en från att falla ner i en tomhet. 

Jag hatar slut. Oavsett om de är bra eller dåliga. Det är ändå slutet på ett äventyr du upplevt i huvudet.
Du kan inte övertyga någon om att det är det bästa som hänt dig denna månad, för egentligen delade du det inte med någon annan än dig själv och alla karaktärer i boken.

Så precis som alla andra gånger som slutet är över måste man ju fortsätta någonstans.
Med eller utan tårar denna gång klev jag surmulet upp ur soffan och gick till den överfulla diskhon för att diska undan lite. Det enda tröstande med att diska var att jag fick värma - eller rättare sagt bränna - mina nuförtiden alltid frusna händer.


Ska man vara lite dramatisk så kan man väl lika bra dra med den största svarta pensel man hittar? Hehe...

Här ligger jag i min säng med en dov huvudvärk och hungrig mage. Försöker känna efter om jag mår illa från gårdages festande. Svårt att säga.

Har legat i sängen mer än halva dagen och varierat timmarna med att lyssna på musik, surfa på nätet och läsa andra boken i Hunger Games-trilogin.

Nu är den utläst. Dags att börja läsa sista nu då.

Svårt att beskriva hur bra böckerna är. Jag försöker jämföra dem med Harry Potter och Twilight-serien, men den här ligger på en lite annan klass. Mer verklig, trots att det är overkligt. Det handlar ju om framtiden. En mörk framtid.

Jag vågar nästan inte läsa sista boken. Vem kommer dö? Vad för slags krig har satts igång?

Jag får väl kanske sleva i mig lite mat, hugga in på en huvudvärkstablett och krypa ner i sängen igen med sista boken. Jag kan ju inte sluta läsa nu.

Sitter och jobbar på en läxa - ett reportage. Ganska intressant att skriva om narcissism, eftersom det är ett så vanligt problem i vårt samhälle. Just nu sitter jag och kikar igenom olika citat gällande narcissism...

”Alla sanningar går igenom tre stadier. Först blir de förlöjligade. Sedan blir de våldsamt motarbetade. Slutligen blir de accepterade som alldeles självklara”.
- Arthur Schopenhauer, 1788-1860

...som jag var på bild. Det är ju faktiskt inte så ofta som man själv hamnar på bild, då det inte är roligt att fotografera sig själv. Man fotograferar allt och alla runtomkring sig, men har egentligen sällan bevis på att man också själv är där på plats när saker och ting händer. Jag är inte den som ber om att någon ska hålla i kameran och trycka på knappen när jag står i bild.

Men här har ni. En bild från ett provrum inne på Cubus när jag sitter och väntar på Julia som provar jeans.

När jag städade igår så hittade jag mina aldrig använda ProMakers-tuschpennor! Jag köpte dem för kanske en eller två månader sedan. Vid tiden som jag köpte dem så ville jag börja teckna igen, men jag ville prova något nytt. Detta slutade med att jag köpte 4 nyanser av grå/svarta ProMakers-tusch från Stockman, men sedan aldrig vågade använda dem. Slutligen försvann de i oredan i rummet.

Ni vet ju att tusch inte går bort. Har du dragit ett streck så kan du inte ångra det och sudda eller klicka "undo" någonstans. Det var antagligen därför jag inte vågade använda dem. Det värsta vore om man satt och tecknade i timmar och plötsligt drar ett streck på helt fel ställe och förstör hela teckningen. Det skulle just vara typiskt mig. Inte så konstigt att jag har hållit mig till blyerts, kol och akvarell.

Idag bestämde jag mig. Nu fan. Nu ska vi klotta. Så drog jag ut skrivbordslådan och letade fram första bästa papper jag hittade med ren baksida. Spela roll vad det var på framsidan. Jag skulle ju bara klotta.

Min första tuschteckning slutade såhär:

 

Jahap, tänker man då. Här har man klottat sin första tuschteckning på ett dubbelvikt halvskrynkligt skolpapper som jag hade tänkt kasta sådär i efterhand.

Jag som t.o.m blev ganska nöjd. Bevisade för mig själv att det visst är kul att klotta med tusch, dock kanske inte på skolpapper. Håller man teckningen mot ljuset så syns all text igenom; "Mediekulturen i Finland, Frågor att besvara under lektion 1...".

Kul.

That's all.

Jag hittade nyss ett par jeans någonstans i röran. De har varit borta i ca två veckor.

Även om jag faktiskt var i skolan i onsdags, så känns det som en evighet sedan jag såg något annat än de fyra vita väggarna i mitt rum. När man spenderar en massa tid på sitt rum så blir till sist det mesta på internet väldigt väldigt tråkigt. Bara för att du är sjuk. När du är frisk kan du sitta i dagar på internet, men inte när du är sjuk. Då känns alltig förlorat, bara för att du saknar att vara frisk. När man är sjuk så önskar man att man vore frisk bara för att man tror att man skulle göra så mycket mer om man faktiskt blev frisk.
Jag tror plötsligt att om jag vore frisk så skulle jag absolut inte sitta inne. Jag skulle springa runt hela jäkla Munkshöjden och jag skulle tvätta kläder, damsuga och jag skulle kanske också gå och skrubba toan.

Vilken lögnare jag är alltså.

Som sagt. Jag har suttit en hel del vid datorn. Igår sent hittade jag en norrländsk(?) kul typ på youtube som fick mig att skratta så att snorkråkorna fick sin första flygtur. "Lillabloggen" heter han på youtube.
Han kan väl verka lite töntig och väldigt svennig, men fan så han får en att skratta.

Jag kladdar väl dit ett klipp så får ni väl bua eller bääa. Se hela. Ganska tråkigt i början... tills han påstår att "Tom Cruise kan bli sympatisk och döda någon imorgon".

Så känns det nu. Försöker gnugga öronen. Hjälper inte. Det klias längre in. Uppe i halsen. Mellan öronen. Så jäkla störande. Såååååå STÖRANDE!!!

Önskade att jag kunde få något gjort idag. Min hals blev värre igår och i natt hade jag stegring. Så, det blev ingen skola idag. Kände mig alldeles för svag. Känner mig dock en hel del bättre nu. Hoppas verkligen inte jag behöver lida av feber i natt igen.

Ska kila ner till affären nu. Jag är HUNGRIG och kylskåpet är TOMT!

Köpte den gröna axelväskan som jag kikate på för kanske en månad sedan. Priset var nersatt endast på just denna väska från Promod. 15€. Sommar sommar. Här kommer jag. Vandrade också via vår allra käraste Akademen för att köpa Hunger Games bok 1.

Eftersom jag har en hel bunt med fina, mindre fina, över-exponerade, under-exponerade och suddiga, gryniga och jäkligt roliga bilder från pampas nationaldag 2012 så måste jag väl dela med mig lite av dessa roliga minnen......

Observera att bilderna inte nödvändigtvis går i någon speciell ordning.

Jag ber så mycket om ursäkt åt de som inte vill visa sina fina fejor här på bloggen. (Ni måste ju säga till då sedan om jag verkligen bör ta bort en bild ifall ni tänker t.ex ansöka om att ställa upp i presidentvalet och därför inte vill visa hur er riktigt lyckliga ungdom var)






































....dagen efter....klockan 9 på morgonen. I City Market. Å sedan i Rewell Center.

Plötsligt fick jag lust att göra en hel massa saker samtidigt. Jag vill lära mig göra flätan som Katniss har i filmen Hunger Games. Den är helt underbart fin. Samtidigt är jag hungrig och kan inte vänta på att få sluka kinamaten som jag köpte igår.
Dessutom vill jag klicka in mig på youtube och se vad Ellen har att bjuda på och jag kan inte vänta på att få slänga mig i soffan och spela playstation 3. Gitarren hänger runt halsen. Jag ska absolut spela gitarr idag.

En sak i taget. Andas malin.

Började med håret, men gav upp efter några försök. Armarna är helt slut. Fick nöja mig med att jag faktiskt lyckades göra en bottenfläta.

Det känns som om jag har en hel massa bilder att visa och saker att skriva om, även om de är helt onödiga grejer jag snackar om. Jag sitter och väntar på mig själv att jag ska göra något, men inget sker. Våren kommer inte och jag börjar tappa hoppet om att få skriva om den dagen när löven slår ut.  Snön fortsätter falla och det känns mer rätt att sjunga om "Mössens Julafton" istället för "Blåsippor ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår..."

Jag har inget annat att säga idag.