OBS! Idag skriver jag för att skriva av mig. Jag behöver det. Detta är bara en massa grubbel...

Idag är jag arg, irriterad, tom, förbannad, sur, ledsen m.m.
Det måste man få vara ibland, utan att någon ska försöka göra en glad. Idag är en sådan dag. Detta är inte en positiv dag. Jag berättade i det tidigare inlägget om vad som hänt med mitt favoritband. Då menar jag FAVORITBAND. Inte ett favoritband av många. Utan detta är favoritbandET. Jag pratar om toppen på berget.

Denna händelse med att bandet har mist två medlemmar, är inte något jag kan vara glad över. Det är inte bara sångaren i ett band som gör bandet till det som det är. Paramore är en grupp. 2/5 delar är nu borta.
Jag känner mig så obeskrivligt tom just nu. Som om något dött.
Ni kan tycka att jag överdriver. Men det är just det jag inte gör. Det är inte förrän NU som jag förstår hur mycket bandet har betytt för mig. Eller...jag menar förstås... BETYDER.

Hayley, Jeremy och Taylor påstår att de tänker fortsätta. Och det hoppas jag verkligen. Jag vill inte tänka något annat.

Jag är så förbannat arg på mig själv på grund av att jag med flit lämnade Paramore-skivan i Helsingfors i lördags. Jag tänkte när jag åkte; "Jamen, jag har ju Paramore i Spotify".
Fan. Såklart skulle något drastiskt hända så att jag skulle få helt panik efter skivan.

Men den får vara där den är nu. INGEN RÖR DEN.


Ska stänga in mig på mitt rum en stund och vråla ikapp med Paramore.... på spåtifaj...på min syrras tröga dator...eftersom min är död.