Tänkte att jag kanske ändå borde göra något idag även om huvudet var tungt, så jag letade mig ner till stallet och hämtade pollen från hagen och knöt fast honom ute på gården. Fyllde några hinkar med ljummet vatten och plockade fram den gula svampen jag köpte på rea i en krimskramsaffär i K-stad. Doppade svampen i vattnet och drog med den över ryggen på skitgrisen som egentligen borde ha en helt annan färg. Stackarn såg nästan ut som en dränkt kattunge där han stod genomblöt med manen slickad mot halsen och baken indragen under sig på grund av att jag nyss hällt en hel hink med vatten över honom. Själva shamponeringen gick bättre. Han njuter ju av att bli kliad och masserad speciellt under halsen och bakom öronen. Åh vad "ren" han blev. Han skulle ha kunnat ställa upp som dragdjur för jultomtens släde. Nästan.
Kände noggrant igenom rygg, ben efter ojämnheter, svullnader och sår. Hittade inga fel förutom ett litet sår strax nedanför högra framknä som jag smorde in med lite salva. Borstade noggrant igenom alla hårstrån i man och svans. Vi tog oss en liten promenad utefter vägen för att få honom att torka. Sedan borstade jag igenom man och svans igen för rolighetens skull och testade lite på att fleta i hans tjocka man, dock drog jag bort dem igen, då han bara såg löjlig ut i fletor. Passade på att olja in hovarna. Oj vad han glänste och sken som redo för att placeras i glasskåpet bland porslin. Klickade av några bilder med kameran på porslinshästen och lade ut honom i hagen igen.

Vad gör han inte då om inte rullar sig i den skitiga sanden precis innanför grindöppningen. Och ändå älskar man skitgrisen lika mycket i alla fall.

 

 

Det är vad jag skulle ha gjort idag med mitt sega huvud, om jag ändå hade haft en häst.