Mitt liv. Kapitel 22.

Så var vi här då. Sista sidan av kapitel 21 har vänt och rubriken på följande sida står tydligt och klart. Kapitel 22. 
 
Livet är som en bok. Verkligen. 

När man ligger i morsans mage skapas pärmbilden. Det är ultrasljudsbilderna som är pärmbilden. Förhoppningarna om vad den där lilla sperman/krypet ska kunna hitta på i framtiden. Våra föräldrar sitter och tittar på bilden och undrar vad det är för bok de kommer att få läsa. 
 
Sedan börjar du sparka i den takt som du växer. Detta är förorden. Hur hårt du sparkar, eller sparkar du över huvud taget? Är detta en bok fylld med action eller är det ett lugnt drama?
 
Sedan kläcks du. Ditt första skrik blir huvudpersonens första mening eller tanke. 
 
Kapitel ett och två kan kännas lagomt tröga. Under dessa sidor presenteras huvudpersonerna. Föräldrar, släkt och dina första vänner.
 
Sedan sätter kapitlen fart ju äldre du blir. Mera action och fart. Massor händer.

Tonåren. Ja, då börjar du undra varför du över huvud taget läser den här boken. Antingen känns den höpplöst kass eller så kanske du verkligen inte kan sluta läsa, även om du är rädd för vad som kan finnas på nästa sida. 
Vissa dagar vill du glömma och försöker riva loss sidor, även om någon alltid tejpar dit dem igen. Sedan finns det förstås blanka sidor, som du i efterhand undrar vad du egentligen sysslade med under den tiden.
 
Sedan börjar saker hända igen. Du är 18. Sparkas ut från hemmet. Din bok får konstiga vändningar och möjliga spår om vad som kommer hända i framtiden kladdas sit. Jobb? Barn? Familj? Eller så inte. Kanske fler fester än indianer i kanoter. 
 
Eftersom jag landat på kapitel 22 så vet jag inte vad som händer näst. Men trögt går det. Boken får ligga på nattduksbordet medan jag funderar vad som ska hända näst.  
 
Vad jag vet är att när du dör läses baksidan upp på din begravning. Detta kan vi kalla för den korta beskrivningen av ditt liv. Ingen kan egentligen avslöja för mycket i en beskrivning. 
 
Boken kan heller aldrig läsas av någon annan än dig själv. Vissa kanske försöker skriva ner den i så kallade "biografier", men ingen lyckas riktigt bra. 
 
Jag antar att min bok börjar närma sig storleken av Harry Potter-serien tillsammans. Man kan ju gissa i alla fall. 
 
 
Ha den äran Malin. Nu bläddrar vi tillbaka till kapitel 18. Där trivdes jag bra med studentfirandet och smörgostårtorna.
 
 
 
 
 





Kommentarer Från Er Läsare

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo