Även om jag har sagt att vi har massor med snö, så måste jag ännu sätta upp några bilder. Bor ni inte i Helsingfors så vet ni inte av vilken kaos vi lider av:







... snö. Jag lovar att det finns värre ställen, men det är oftast för kallt för att man ska orka rota fram kameran ur handväskan och börja klicka mitt på gatan, bara för att fota snö, snö och mera snö. Vissa bilar ser ut som pulkbackar :) hehe :)

Förra helgen när jag var hemma, så var jag ju absolut tvungen att ta mig ut på någon åker/äng med lilla Anni. Hon älskar ju att böka på i snön. Dock var det svårt att få henne att vända sig mot MIG och titta mot mig. Allt annat var ju så mycket mer intressant. Jag försökte ropa allt möjligt för att få henne titta upp. Men varken "kisson"(katt) eller "mösse"(mus) fungerade som det annars brukar. Det enda som fick henne att spänt kasta upp nosen i vädret var när jag ropade "Pappa kommer!" eller "Farmor å Farfar kommer!". Hur kommer det sig att hon bara tittar upp då? Hmm...? x)

Bilderna är beeeeep dåligt redigerade, då jag inte har tillgång till photoshop just nu. Blev tvungen att använda mig av Microsoft Office Picture Manager istället som är det enda tillgängliga just nu. :/

...Spindelharpan med TVÅ färger! :)

Ja...jag råkar faktiskt ha lite tråkigt. Så jag blev ju bara tvungen att spela tills jag klarade det. Hur många gånger jag egentligen startade om spelet, det behöver inte nämnas.

Det är lika bra att jag börjar med att presentera mina irritations- och stressmoment, så att jag får sluta med at tänka glatt.

- De jäkla julklapparna. Jag har hela Helsingfors centrum framför mig men inte så mycket som en droppe shoppinglust. Jag skulle så gärna vilja hitta på något speciellt till varje viktig person, men orken vll inte riktigt räcka till.

- Vet ni hur mycket snö vi har här egentligen? Folk säger att det ska komma 20 cm med snö... Då flyttar jag.

Vi vet ju alla att spänningen kring Harry Potter nu byggs upp igen, eftersom den sjunde filmen (del 1) är påväg att gå av stapeln världen över. Även jag väntar med spänning och ännu mer väntar jag nu, efter denna underbara dag.

Fick veta av en klasskamrat igår att två av Harry Potter-stjärnorna skulle besöka Helsingfors 4 november. Jag och en annan klasskamrat blev hypergalna (OBS! Lyckligt galna... hehe) över nyheten (som annars hade gått helt över våra huvuden) som vi fick höra.

Idag drog vi genast iväg efter skolan till Tennispalatset (av Bio-bolaget Finnkino) som ligger mitt i centrum av Helsinfors. Det var där som de två stjärnorna Matthew Lewis (Neville Longbottom) och Evanna Lynch (Luna Lovegood) skulle presentera den kommande Harry Potter-filmen utanför bion vid 4 tiden.
Vi (min kompis och jag) kom till platsen ca halv 4 och då var det redan sjukligt mycket folk på platsen. Men ändå lyckades vi få en otroligt bra plats bakom två tjejer som stod och hängde över stängslet som skärmade av fansen från stjärnorna. Senare kom det sjukt mycket mer folk och jag och min kompis var väldigt lyckliga över att vi hade kommit den tid som vi kom.

Dock kom inte stjärnorna genast kl 4, utan först hade som en maskerad-tävling på scen där de plockade fram de bäst utklädda människorna. Den som vann fick en biljett till premiären. Efter det var det ännu någon frågesport där några random utvalda fans fick tävla om premiärbiljetter. Efter frågesporten fick dock alla tävlande varsin biljett. Haha. I wish I was one of them. Nåja.

En stund senare kom äntligen stjärnorna. De blev intervjuade på den lilla scenen som var uppbyggd framför bion, för att sedan intervjuas lite av pressen och sedan gå runt och skriva autografer.

Jag är helt euforisk just nu över att ha fått se dessa stjärnor. Det kommer ju nästan aldrig några stjärnor till Helsingfors. Så...nu jag är LYCKLIG och kan sova gott i natt!

Här kommer några bilder från evenemanget!

Massor massor med folk väntar med spänning!


Några av de som var utklädda.


Stars on the stage! Matthew Lewis och Evanna Lynch.


Så fina de var! (Och Evanna har färgat håret också! Ni kommer väl ihåg att hon brukar ha blondt?)


Intervjuande. Matthew verkade ha riktigt bra humor. Han skämtade nästan hela tiden. ;)

Vad händer om jag tappar bort kvittot till kameran och kameran behöver på reparation? Jag hoppas inte den dagen kommer...

...är samma sak som att drömma? Eller hur?

Jag sitter ofta på flickr.com och drömmer mig bort i alla vackra bilder. Det är dock vissa fotografer där som jag verkligen fastnar för. Deras oregelbundna uppdatering av bilder, gör alla deras vackra fångade ögonblick tillsammans till en saga snarare än en blogg.

Jag följde fotografen Carrie J. från Columbia Falls i USA en tid. (Flickrkonto: backroadshutterbug) Hon fotograferar helt otroligt fina bilder, men förutom det så ägde hon för en tid sedan två helt underbara hästar.
Man såg helt tydligt hur mycket hon älskade sina två hästar, hingsten Cognac's Kokepelli och stoet Tunney. Hon fotograferade hur de två hästarna levde på den stora fina ängen året runt med ett litet stall vid sidan där de fick stå kalla vinter-nätter. Men annars så levde de nästan ostört i den vackra naturen. Det enda Carrie bad om att få varje vår av stoet Tunney var ett föl. Så blev det också. Varje år föddes ett underbart litet fint föl som Carrie sedan kunde sälja för att alls tjäna något på att ha en egen liten "uppfödning"


Jag har själv diskuterat lite med Carrie, och hon verkar vara en otroligt fin person med stort hjärta. Carrie var en hästtjej redan som ung tonåring och fick då också sin första häst. Senare som äldre köpte hon Kokepelli när han var 8 månader gammal. Den fina hingsten stod henne nära hjärtat och hon tog hand om honom som sin egna lilla baby.
Carrie blev dock tvungen att sälja sina två underbara hästar 2008 när hennes ekonomi och kropp inte orkade ta hand om de två hästarna längre. Hon saknar verkligen sina fina vänner och hon önskar att hon hade råd att köpa tillbaka dem, men som det ser ut nu, så kan hon bara drömma och tänka tillbaka på tiden som var.

Under denna tid som jag jämt och ständigt kikade på hennes bilder så blev jag allt mer fäst vid hennes underbara hästar. Speciellt den vackra hingsten Kokepelli. Han är nu min idol och jag kommer alltid önska att jag hade en häst som han med ett lika fint stort hjärta.

Här kommer en bildserie på några bilder från Carries Photostream. Jag har fått lov av Carrie att visa upp några bilder, vilket jag är oerhört tacksam att få dela med mig av till er. (Mer bilder kan ni hitta på hennes sida)

Kokepelli 2 år.

Kokepelli, Tunney & 2004-års föl.


Familjen (Juli 2005)

Tunney och hennes föl.


Fölet och Kokepelli. (juli 2006)


Höst/Vinter


Vinter


Lekandes i snön


Kokepelli på våren


Kokepelli och Tunney (maj 2007)


En fin familj

Enligt Carrie var Kokepelli en väldigt tålmodig far till alla föl. Det syns också på bilderna. T.ex här:



Höst


Som alla par så grälar man lite ibland :P


December 2007


Lunch i sängen


Kokepelli (maj)


Maj


Springa lite...


Underbart vackra Kokepelli!


Sista sommaren hos Carrey. (Juni)

Hela familjen (sista sommaren tillsammans)


Vackra Kokepelli


Sista bilden Carrie tog på Kokepelli före han åkte till sin nya ägare.


Avfärden...

Jag förstår verkligen sorgen som Carrie har över att inte få se sina underbara hästar igen.

Thank you soo much Carrie for using your photos! I will always remember you and your beautiful horses! This is an amazing story! Thank you again!

Så här såg det ut för några dagar sedan. Nu envisas regn och snön med att förstöra allt.

jag nästan bara uppdaterar bloggen när jag är hemma i Närpes. Det händer så mycket i Helsingfors, att man inte orkar, hinner eller har lust att uppdatera där borta. Därför uppdaterar jag nu igen med lite bilder från Närpes.
Spenderade några timmar på skogsbacken nu igen med hästarna och de söta hundarna.
Passade på att fota lite på samma gång. Det är ju ändå så härligt höstväder. :)
Är de inte dundersöta dessa vackra hundar?

 

Jag tog ju nog studenten jag med :P

Efter en rätt så trött och halv-slö dag i skolan kom jag ännu på att jag var tvungen att gå och handla och ringa ett samtal till magistraten. Jag släpade mig iväg hem från skolan och till affären. När jag handlat klart gick jag hemmåt och över diverse övergångsställen. Och gissa vad jag såg!

Två underbara och söta krabater som stod fastkopplade framför en Koff-vagn. De två hästarna var så sjukt härliga att se. De gjorde absolut min dag (eller också min vecka). Jag gick fram till dem och klappade de söta pollarna. Gubben som körde dem bara stod och log och pratade med några andra.

Man blir bara så lycklig av att se sånt här!

(bilden är lånad från Koff.fi) (hade ingen kamera med mig)

 

Så här glad är lilla Malin efter att ha sett Koff-hästarna! (äter en yoghurt)

Nästan varje dag så hittar jag och mina klasskompisar på någonting efter skolan. Oftast går vi till något café och hänger. En gång spelade vi Alias i ca två timmar på ett café, men den här gången blev det biljard. Först tänkte jag bara fotografera de andras spelande, men jag kunde inte låta bli att spela jag med. Det är ju skitkul! Måste absolut göra det igen.

Titta va jag hitta! Har sett den några gånger förut också, nära parken som jag går förbi när jag går till skolan. Ibland är den där, ibland inte. Som tur var råkade den vara där den dagen som jag hade med kameran.
Tänk att någon faktiskt kör runt i en sådan bil. Skulle vara intressant att se ägaren. Kan det möjligtvis vara en riktig Twilight-krank som äger den, eller vad tror ni?