Mitt liv. Kapitel 22.
Så var vi här då. Sista sidan av kapitel 21 har vänt och rubriken på följande sida står tydligt och klart. Kapitel 22.
Livet är som en bok. Verkligen.
När man ligger i morsans mage skapas pärmbilden. Det är ultrasljudsbilderna som är pärmbilden. Förhoppningarna om vad den där lilla sperman/krypet ska kunna hitta på i framtiden. Våra föräldrar sitter och tittar på bilden och undrar vad det är för bok de kommer att få läsa.
När man ligger i morsans mage skapas pärmbilden. Det är ultrasljudsbilderna som är pärmbilden. Förhoppningarna om vad den där lilla sperman/krypet ska kunna hitta på i framtiden. Våra föräldrar sitter och tittar på bilden och undrar vad det är för bok de kommer att få läsa.
Sedan börjar du sparka i den takt som du växer. Detta är förorden. Hur hårt du sparkar, eller sparkar du över huvud taget? Är detta en bok fylld med action eller är det ett lugnt drama?
Sedan kläcks du. Ditt första skrik blir huvudpersonens första mening eller tanke.
Kapitel ett och två kan kännas lagomt tröga. Under dessa sidor presenteras huvudpersonerna. Föräldrar, släkt och dina första vänner.
Sedan sätter kapitlen fart ju äldre du blir. Mera action och fart. Massor händer.
Tonåren. Ja, då börjar du undra varför du över huvud taget läser den här boken. Antingen känns den höpplöst kass eller så kanske du verkligen inte kan sluta läsa, även om du är rädd för vad som kan finnas på nästa sida.
Tonåren. Ja, då börjar du undra varför du över huvud taget läser den här boken. Antingen känns den höpplöst kass eller så kanske du verkligen inte kan sluta läsa, även om du är rädd för vad som kan finnas på nästa sida.
Vissa dagar vill du glömma och försöker riva loss sidor, även om någon alltid tejpar dit dem igen. Sedan finns det förstås blanka sidor, som du i efterhand undrar vad du egentligen sysslade med under den tiden.
Sedan börjar saker hända igen. Du är 18. Sparkas ut från hemmet. Din bok får konstiga vändningar och möjliga spår om vad som kommer hända i framtiden kladdas sit. Jobb? Barn? Familj? Eller så inte. Kanske fler fester än indianer i kanoter.
Eftersom jag landat på kapitel 22 så vet jag inte vad som händer näst. Men trögt går det. Boken får ligga på nattduksbordet medan jag funderar vad som ska hända näst.
Vad jag vet är att när du dör läses baksidan upp på din begravning. Detta kan vi kalla för den korta beskrivningen av ditt liv. Ingen kan egentligen avslöja för mycket i en beskrivning.
Boken kan heller aldrig läsas av någon annan än dig själv. Vissa kanske försöker skriva ner den i så kallade "biografier", men ingen lyckas riktigt bra.
Jag antar att min bok börjar närma sig storleken av Harry Potter-serien tillsammans. Man kan ju gissa i alla fall.
Ha den äran Malin. Nu bläddrar vi tillbaka till kapitel 18. Där trivdes jag bra med studentfirandet och smörgostårtorna.
Renovering pågår i bloggen.
Bloggen är just nu ett renoveringsprojekt. Flyttar om i koderna och kastar saker hit och dit.
Orkar dock inte fixa klart den ikväll. Den får ligga till en annan dag. Nu ska jag försöka pressa min kreativitet till max och trycka ur mig några logon.
Ha de gött i värmen.
Den där bitchen på fyra ben med ljusa slingor i pälsen.
Jag vet inte vad vår hunds problem är. Så fort hon ser grannhunden blir det skällkalas på vår gård. Hon är ju inte så värst stor, men har ett skall som låter som en medelstor hunds. Jag tror hon utnyttjar det för att försöka visa sin makt, men hon är för feg för att gå fram och hälsa. Någon gång så går det bra, om garnnhunden är kopplad. Då blir det kisskalas och alla ska kissa i samma pöl.
Fattar mig verkligen inte på hundar ibland.
Om någon undrar så är vår hund (Anni) en blandras mellan en Collie och en Dandie Dinmont Terreir. Speciell mix...verkligen.
Anni ser Tindra.
Tindra ute och går.
Skällkalaaaas!!
Efter en stund vänder hon ryggen till när Tindra försvunnit runt knuten.
Här försöker jag få henne att se på mig.
Ojoj... Vem kommer där? Jo Tindra. Gnäll och skällkalas igen som sedan blev ett kisskalas.
På balkongen med guldlock.
Där jag vill stanna en stund.
Greyspot.blogg.se
Jag kom här om dagen på att jag spenderar en massa tid på flickr.com när jag letar bilder att inkludera i mina webdesigner som jag gör på praktiken. Snabbt kom jag fram till att jag har en stor passion för svartvita bilder.
Så...då kom jag på. Varför inte starta en svartvit bilder-blogg med mina favoritbilder som jag hittar på nätet?
Fixat och klart.
Dät car.
Det här måste man ju blogga om.
Dagens.
Vi stressar. Vi ska iväg på konsert. Vi står tre kvinnor i farstun och sliter i jackor så att de flyger.
Linnéa: "Var är min jacka??" (aningen stressad)
Jag: "Men du kan låna min bruna läderjacka!"
Linnéa ropar med gäll röst (misstänker ett extremt inslag av damp/trotsålder): "NÄÄÄJJ!! JA VILL ITT SE UUT SOM KÄKKÄÄÄ!!"
Choo choo
Bortgjord.
Jag borde kanske göra bort mig oftare och skriva fel. Det får läsare att börja tala. Haha...
Så... ja. Hur var det nu igen. Finland vann väl 4 - 1 mot USA igår, eller?
VM hockey ikväll. Nu är det dags igen.
Jovisst ska ja se matchen ikväll när lejonen kämpar mot Tjeckien. Dock blir det inte att sitta och ropa med kompisarna på någon sportbar i H-Fors. Det blir att sitta i soffan med mamma och pappa, vilket blir intressant...
Bragmazing
När något är så bra att det är värt att skryta om.
CREW
Dagens första kaffepaus.
THE FUN LIFE.
Biter du så biter jag hårdare. Men ge mig en klapp på axeln och du får en kram tillbaka.
